Det är försent | o.e

Nummer sex

Junis perspektiv

Schemabrytande dagar brukade alltid tyda på roliga saker och mindre jobb men nu på gymnasiet var det aldrig en lugn stund. I grundskolan hade jag älskat schemabrytande dagar för det betydde mindre jobb och att möjligtvis börja eller sluta bättre tider. Nu hatade jag det. Det betydde bara att vi skulle ta igen massa arbete eller att vi fick sämre schematider. Vi höll just nu på med ett projekt på en så kallad projektvecka. Alla i skolan hade ett tema och så skulle man enskilt utifrån temat göra ett arbete. Vi fick ganska fritt välja vad man tog reda på och vad man gjorde för sorts arbete, det kunde vara ett textarbete, ett arbete i bilder eller en kortfilm.

Jag hade valt att göra en kortfilm. Temat för året var mobbning och man fick ta det rätt fritt. I min kortfilm hade jag valt att inte prata alls utan jag ville visa mobbning. Jag ville visa hur det kunde kännas, jag gick inte in särskilt mycket på vad som var mobbning för det var så varierande. I vissa fall var det fysiskt, andra gånger psykiskt och det kunde vara så olika beroende på situationen. Därför valde jag att mer visa känslorna, även om alla kände olika så var jag nöjd med resultatet. Enligt min egen bedömning hade filmen fångat upp känslor rätt bra och man blev verkligen frustrerad. Allt man ville var att stoppa mobbningen när man såg filmen.

Om två timmar skulle filmen vara mailad till vår personliga handledare, vilket var detsamma som mentor. Jag hade precis mailat in filmen. Den bästa filmen presenterades nästa dag och personen blev intervjuad av någon tidning, jag hade inte särskilt bra koll egentligen.

"Kan vi åka och fika? Är jättehungrig och sugen på espresso house's mudcake", bad Nicky som satt bredvid mig i min säng. Jag ryckte på axlarna och tyckte att det lät bra. Hon samlade ihop sin skoldator och andra prylar hon hade spritt ut i mitt rum. Jag la min dator på mitt sminkbord och försökte hitta mitt busskort, som vanligt var jag glömsk och kom inte ihåg vart jag hade lagt det. Till slut hittade jag det längst ner i min väska.

"Skynda dig Nicky!" stressade jag henne med och vi skyndade oss ner för trappan. Jag drog på mig mina vita converse och gick med snabba steg mot busshållplatsen. Nicole skyndade efter. Vi hann precis på bussen och vi satte oss långt fram. Bussresan var kort, vi hoppade av vid gullmarsplan. Vi hade kunnat fika där men det var inte så mysigt, precis vid tunnelbanan. Istället valde vi att åka vidare och fika på espresso house i närheten av Sergels torg.

När vi slog upp dörrarna till det lilla fiket såg jag ett välbekant ansikte. Ogge satt mittemot en tjej och drack kaffe. Jag gick fram för att hälsa och han sprack upp i ett leende när han såg mig. Vi hade inte träffats på otroligt länge, jag hade stött på honom fåtal gånger på stan eller liknande sedan konserten men vi hade inte träffats annars. Han kramade om mig och hälsade på Nicole också som artigt hälsade tillbaka.

"Gud vad kul att se dig igen! Har ju hört en del om dig av Oscar på senaste men vi har inte setts på ett tag trots att ni umgås igen", sa Ogge glatt.

"Vi får bli lite bättre på att ses hörru", log jag och Ogge nickade, fortfarande med ett leende på läpparna.

"Vi ska inte störa er mer nu utan vi ska beställa, jag är så hungrig", skrattade jag och tog mig kramade om Ogge lite snabbt igen innan jag med Nicky hack i häl gick till kassan för att beställa. Vi båda tog en varsin mudcake och en frapino. Nöjt satte vi oss vid ett bord för två. Jag la ut en bild på Nicky på min my story på snapchat innan hon hann börja äta.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag var riktigt tacksam över att ha henne och Ellen. Allting med Isabelle hade bara blivit krångligt och jag var riktigt glad över att Nicole och Ellen hade funnits där då. Vi klickade verkligen.

-

Förlåt för usel uppdatering och jättekort kapitel. Ville bara slänga ihop någonting snabbt. Jag ska lägga upp svaren till min Q&A jag hade.

Vill bara förklara lite att jag för tillfället inte mår jättebra utan det är jättemycket som händer. Ska självklart försöka att inte låta det gå ut över skrivandet men det blir lätt så tyvärr. Hoppas ni har förståelse, ska försöka uppdatera så ofta jag kan! Tack för att ni läser, ni är bäst (: