Hybrid and dragon (Pausad)

kapitel 6

Tack, tack tack så himla mycket för 100 läsare!!!!!!!!! Nu, som tack alltså, kommer jag att skriva ett längre kapitel:) enjoy the story.

Lynns POV

Jag hoppade mellan husen och kom fram till muren.
-nej, återvändsgränd, viskade jag.
Soldaterna försökte klättra upp på hustaket jag var på men deras tunga kläder hindrade dem.
Tillslut gav dom upp och började ladda sina armborst istället.

Dom sköt och jag gjorde mitt bästa för att inte bli träffad. den närmaste for förbi armen och jag fick ett djupt skärsår där det forsade ut blod från.
Det började svida och jag började bli trött på att akta mig, jag tog då några steg bakåt och sprang mot muren bredvid huset. Jag hoppade och landade smidigt tack vare att jag hade alvblod i mig. Snabbt började jag klättra upp för den höga muren medans dem sköt pilar mot mig. Jag var precis vid kanten när en pil träffade mitt ben och sedan min arm.

Allt började bli suddigt då jag förlorat för mycket blod. med mina sista krafter kämpade jag mig upp på kanten och drog ut pilarna från armen. För att inte förblöda rev jag loss lite från min tröja och satte som bandage. Det stoppade blodet att rinna så jag passade på att klättra ner från muren innan det skulle blöda igenom. På fast mark sprang jag in i skogen för att hämta Dento.
Han var i samma buske där jag satte honom.
-Vänta? Har du inte blivit smalare? Jag har aldrig gett dig mat! Nästan skrek jag.
Det torkade köttet var alldeles för lite för båda oss så jag tvättade snabbt mina sår i en bäck lite längre fram innan jag tog min pilbåge och gick in i skogen för att jaga.

1 timme efter

Jag hade två harar och en fågel i handen. Dento hoppade på mig när han såg vad det var i min hand.
- Lugn, viskade jag för att han skulle stanna.
- OK, hörde jag en klagande röst säga.
- vem var det! Min andning blev snabbare för var minut.
- det är jag, Dento! Jag tittade frågande på Dento och såg säkert ut som ett stort frågetecken.
- så du har kunnat prata med mig hela tiden.
- Ja, men det är ganska svårt att göra det i början, jag gav honom köttet och han kastade sig på det, det är bara för gulligt ibland.
- klara du dig själv medans jag övar lite bågskytte och lite annat? Tänkte jag till Dento.
-Japp!gå du.

När stigen jag gick på tog slut spände jag strängen på pil bågen mot kinden, andades och sköt. På 5 sekunder sköt jag 3 pilar och så höll jag på i timmar men övergick sedan till att ta fram svärdet och träna slag.

Efter träningen gick jag tillbaks till Dento. Han låg och sov under en stor ek med fina gröna blad. Månen var högt upp på himlen och stjärnorna lös rakt på oss.
Jag letade efter en bekväm sovplats nära Dento men den närmaste var tyvärr ungefär 10 meter bort. Så istället la jag mig ner brevid Dento på den hårda kalla stenen, och somna direkt.

Nästa morgon var nästan likadan som den första förutom då att jag gick till staden igår. Såren på armen och benet hade blivit skorpor, dom läkte fint så jag tog det försiktigt när jag tränar för att såren inte ska gå upp.
Så höll jag och Dento på varje dag och vi blev bättre än aldrig förr.

1 år senare

-kommer du snart Dento! Skrik jag i tanken till honom.
-ja, ja, Dento lät lite irriterad.
När Dento kom hoppade jag upp på hans rygg och flög iväg.
Vi var högt uppe över molnen så att ingen kunde se oss. Förut när Dento var lite mindre orkade han knappt mig men nu har han växt och är som två mig och kanske mer.
När vi landat på marken nästan flög jag av för att få utforska det nya stället. Träden satt tätt i hopp och deras grenar hängde ner så att dom nästan nuddade marken. Under mig var det gräs och mossa.
Detta kan man kalla en urskog.

Nååååååå?? Var det ett lagom långt kapitel?
100 läsare!!! Kanske inte så mycket för vissa men... hundra läser boken!!! Den är inte så enns bra ju!! Tack igen för 100 läsare!!