Hybrid and dragon (Pausad)

kapitel 18

Varning!! Ej rättat!

Lynns POV

Jag tittade på vargen för att försäkra mig om att han är den rätte för draken.
egentligen är det ganska självklart att han är det, men vissa personer skulle ge vad som hälst för en drake så jag måste var på min vakt.

Han tittade sig omkring för att se om någon var där. Med en ända snabb blick där jag var reste han sig, försiktigt, och trippade fram mot mitt håll.

Jag hoppade nästan upp från min plats och smög iväg in i skogen igen, höll mig borta från allt som kunde göra oväsen och avslöja att jag var där. Han kan kanske inte se mig, men han kommer att höra mig, bli rädd och springa försöka att komma där ifrån. Om han gör det kan såret bli värre och kanske infekterat.

Jag lägger mig ner på mage och börjar fundera ut någon slags plan. Om jag får honom på min sida kan jag kanske hitta ett sätt att komma hem tidigare.

Med en suck reser jag mig från min plats och gör mig synlig igen. Han har inte sätt mig än så jag koncentrerade mig på honom och började tänk/prata med honom.

"Hej" han hoppade till och titta sig omkring. Han såg mig och förberedde sig för att slåss. "Vem är du?!" han försökte att se och låta hotfull men jag visste att han var rädd. Jag suckade för mig själv. "Det spelar ingen roll vem jag är, du är den viktiga" han titta undrade på mig. "Hur vet jag att du inte är farlig eller bara försöker komma nära mig och ta henne" den lilla draken låg och sov på hans rygg men öppna sakta ögonen p.g.a den stora uppståndelsen. "Varför skulle jag vilja ta din drake?" han blev lite irriterad och titta på mig med en blick som kunde döda. "Varför skulle du inte vilja ha henne, om jag var du skulle jag göra allt för att ha en egen?" suck, är han verkligen då korkad. "Jag kan visa dig sen, men först måste vi ta dig till en helare" försiktigt putta jag upp honom på tassarna och började sakta gå i hans takt.

När vi bara var några meter från deras revir stannade han. "Varför stannade du?" "du får inte följa med och inte hon heller, många skulle försöka att bli av med henne" han har en poäng där men varför får inte jag följa med? "För det första" började jag. "Jag kommer att följa med och för det andra jag vet vart vi kan ta draken" jag ställde mig tätt intill honom och putta försiktigt över draken till min rygg istället. "Vänta här" jag började springa och använde lite av min alv snabbhet och kunskap om skogen för att hitta tillbaks till Dento.

"Jag är tillbaks nu" jag andades tungt och mitt hjärta slog snabbt av den långa sträckan.

Dento tittade på mig och sedan på draken på ryggen. "Var hittade du henne?!" jag la mig ner på marken och draken gled av. "Jag förklarar om en liten stund, kan du vackta henne?, jag måste iväg igen" han suckade och nickade "visst" den lilla drakungen skuttade runt Dento av nyfikenhet och skulle precis gå och utforska skogen när Dento la svansen i vägen och drog tillbaka henne.

Jag sprang tillbaka till vargen och som väntat stod han där och väntade. Men han vinglade till ibland. Han tittade på mig och sedan på min rygg och såg att hans drake var borta. "Vart är hon!?!?" "lugn hon är säker, men nu ska vi nog börja röra oss mot din flock och jag struntar i vad du säger, jag ska med" "fine.." undra vad det betyder, kanske är ett annat språk? Jag frågar sen.

Vi började åter röra oss mot flocken. Snart får han hjälp och jag kan börja fråga frågor o.s.v. den STORA staden närmade sig sakta men säkert tills vi var i utkanten av den. Alla riktade sina blicka mot oss men jag struntade helt i dom och fortsatte framåt. När jag var på torget la han sig ner och jag skifta tillbaka till människa. Eftersom att jag är ssåå smart la jag en formel på mig själv så att kläderna stannade kvar på kroppen när jag skiftat, alltså inte att jag har kläder på mig som varg utan att jag fortfarande har kläder på mig när jag skiftar tillbaka. I vissa nödlägen tänker jag inte så mycket på det och glömmer att lägga förtrollningen.

Dom tittar förvånat på mig när jag skiftat men kommer på sig själva och blir arga igen. "Hallå, ska ni inte hjälpa honom" säger jag irriterat. Ingen gör någonting. "Eftersom att ingen gör något så kan jag få prata med er alfa" dom börjar viska med varandra och dela ut förvånande blickar.

Ur folkmassan kommer en man som det nästan strålar ut makt från. "Och varför vill du prata med mig?" han flinar elakt mot mig. "Jag vill prata med dig för att be DIG att hjälpa honom" han börjar skratta. "Han är bara en person och vi har redan tillräckligt med skadade i sjukstugan" han tänker efter en stund. "Jag har ett förslag, om du besegrar mig kan jag hjälpa honom och du får gå, men... Om du förlorar så får han ligga kvar här och... du ska gifta dig med mig!" vänta, vänta, vänta. Måste jag gifta mig med honom, jag dör hellre. Men vänta, han kanske är alfa men jag hybrid, ååå va jag hatar det ordet. Men iallafall jag har en stor chans att vinna så vi gör väll så då. "Utmaningen godtagen" så jag och vi började strida.

Han ändra sig till varg och ställde sig beredd. Jag la förtrollningen utan att någon såg det och skifta. Hans varg var svart med röda ögon och mörkbruna fläckar lite här och var. Skälv var jag rena motsatsen, min varg var var helt vit med lila ögon.

Han gjorde ett anfall mot mig men jag hoppa lätt undan och han landa på marken där jag stått. Eftersom att han är alfa var han snabbare än mig så direkt när han landa hoppa han och landa på mig. Jag föll omkull och han rev mig på magen och högg med tänderna för att försöka ta tag i min nacke. Men så lätt ska han inte besegra mig. Varje gång han högg flytta jag på huvudet och han slog i huvet i marken. När han minst anade puttade jag bort honom med mina starka bakben och han åkte av.

Mina sår blödde kraftigt så jag ställde mig i försvars position och ylade. Alla omkring kände kraften i ylet och blev lite överraskade. Blodet som rann på min päls drog sig tillbaks till mitt sår och det läkte. Jag tog skansen nu alfan glömde att han stred och hoppa på honom. Vi rulla runt och TILLSLUT stannade vi med mig överst. Jag bet tag i hans nacke och höll fans honom under mig. En man kom ut på vår stridsplan och skrek "matchen är över, eemm... Hon vann?" han var inte riktigt säker på vad han skulle säga. Jag har ju liksom inte gett ut mitt namn. Alfan puttade bort mig och gick argt iväg. "Glöm inte vårt avtal!" skrek jag efter honom. Han vifta med handen och två personer bar iväg vargen.

***

Ops... Har vist inte uppdaterat på ett... Litet tag hehe XD

Ni har väll inte glömt bort mig, hoppas inte det:)

Men gilla och kommentera gärna så kanske jag får tillbaks skrivaglöden.

Hejdå♥♥♥