Hybrid and dragon (Pausad)

kapitel 23

Kan finnas stavfel, bara så att ni vet!

Lynns POV

*Dröm*

Jag går på mjukt grönt gräs som kittlar mjukt mellan mina tår, ängen är så lång att jag inte kan se slutet av den hur långt jag än går. Omkring mig fins bara massa äng med kullar lite här och där. Mitt på himlen är en stor ö som göms lite av alla stora vita moln.

När jag gått så länge att fötterna värkte, lägger jag mig ner och njuter av det varma solskenet. När mörkret nästan dragit in mig till drömmarnas värd, hör jag en mycket bekant röst.
"Lynn, jag måste berätta en sak. Det finns inte mycket tid så lyssna noga..." men det är redan för sent, jag hade redan dragits in i det svarta ändlösa mörkret.

*Slut på dröm*

Jag öppnar ögonen och blandas av ett starkt vitt ljust. Runt omkring mig hörs röster och ett ständigt pipande ljud.

När jag vant mig med ljuset sätter jag mig upp. Bredvid mig är det en pipande maskin som visar konstiga berg och streck

Jag har en sak på fingret som jag tar av och det tickande pipandet ändras till ett ständigt pip.

"Pppppiiiiiiiiiiiiipppppp!!!!!!!"

Jag slår lite på lådan med bergen och strecken men den slutar inte pipa.
"Stäng av det!" Skriker jag och håller för öronen irriterat. Dom vit-rockade personerna trycker på en knapp och pipandet slutade. Lättat suckar jag och ställer mig upp från sängen.
"Nej, stanna kvar i sängen" sa en av dom kvinnliga vit-rockade personerna. Jag struntade helt i henne och gick fram till en stol där det hängde ett väldigt färgglatt klädesplagg (eller inte). Det var en ljusrosa klänning som var ganska kort, men ändå inte för kort. Ja, jag tror du vet vad jag menar.

Jag tog klänningen och vände mig bort från dom vit rockade personerna. Sedan drog jag av mig det fula vita klädesplagget och ersatte det med den rosa klänningen. Dom vit rockade suckade och gav mig en ask med runda vita saker i (tabletter).
"Ta dom här tabletterna med lite vatten om du börjar gå ont i huvudet, ok?" Jag tittade tveksamt på dom men nickade. "Ok, MEN! om det är gift eller något liknande kommer ni ångra att ni ens tänkte tanken på att förgifta mig!" Dom stod stilla och det blev en lite jobbig tystnad. ".........'host'...." Jag suckade och gick ut. Jag undrar vad den där rösten i drömmen tillhörde. Jag är säker på att jag har hört den förut.

Jag är tillbaka! :)
Det kommer säkert dröja några månader tills nästa kapitel kommer upp så jaa... Ville bara att ni skulle veta.
Som vissa kanske märkt pausar jag boken för anledningen jag skrev där uppe (meningen ovanför denna). Så förlåt för den sega, väldigt sega uppdateringen.
Det var allt, hejdå! Ha så trevligt allihopa :D