Hybrid and dragon (Pausad)

kapitel 9

ville bara sega att jag provar använda " när någon seger något. om ni tycker det är bättre kommentera det gärna:)

_____________________________

där stod prinsen. snabbt som ögat drog jag ett svärd mot hans strupe.

"om du kallar på vakterna dödar jag dig" egentligen skulle jag inte göra det för jag är inte någon mördare. förra gången jag stred mot kungens soldater så tuppade dom bara av.

prinsen bara stod där och såg otroligt förvirrad ut.

prinsens POV

jag gick genom korridoren och farm till min sovrumsdörr. när jag öppnade dörren stod flickan där med svärdet mot min strupe.

"om du kallar på vakterna dödar jag dig" sa hon med ilska på rösten.

jag var väldigt förvirrad och oförberedd på den här händelsen. sakta men säkert drog jag min hand till svärdet som jag hade på sidan. när jag fått tag på det drog jag det mot flickan och var beredd på det värsta. om hon rör sig är det kört för henne själv också men hon bara flinade och tog upp handen ungefär en dm från svärdet och viskade några ord som jag inte förstod.

"mondo kawtra bosk" ett litet sken lös upp och mitt svärd smälte bort som om det var över eld. när bara pinnen av svärdet var kvar slängde jag den på golvet och hade stora ögon på den nu smälta järn pölen mitt i rummet

"hälsa kungen att den nya hybriden har kommit men denna gång mycket starkare , oj förlåt jag glömde presentera mig jag är Lynn, och du är när?"ett flin skapades på hennes mun och när hon sagt meningen mumlade hon ännu några ord.

"besitva brisnodo" det var som om hon var gjord av sand för i nästa stund kom det en svag vindpust och hon blåste iväg som sand på en sandstrand.

jag tittade mig omkring för att sedan kalla på vakterna. Dom rusade in och tittade i varje hörn av rummet. när dom var klara bad jag vakterna följa mig så att jag inte var försvarslös när flickan som tydligen heter Lynn kommer igen. om hon nu gör det.

jag började sakta gå mot pappa (kungen alltså) för att berätta för honom vad hon hade sagt till mig. det jag inte förstod var den biten med nya. har det funnits fler? hoppats att dom alla kommer dö så att andra generationer av kungafamiljen inte måste ha den här bördan.

väl framme vid honom började jag berätta det jag hört och han bara satt på sin tron men stora ögon på mig medans jag så bra som möjligt försökte leva mig in i berättelsen. när jag berättat klart sa han:

"jag vet exakt vad vi måste göra för att fånga och döda den nya hybriden, jag behöver..." han rabblade upp alla saker för att sedan berätta vad han skulle göra.

3 dagar efter

precis som jag väntat kom flickan Lynn in i mitt rum med svärd bered i högsta hugg. jag stod utanför dörren och öppna den så att kon skulle kunna se mig.

" se man på vem som ramla in" nu var det min tur att flina. Men självklart visste hon inte vad som hände det enda hon sa var " jag ska inte vara för elak så jag ska förbereda dig för den stora nyheten" jag stod där som ett stort frågetecken" jag vet om vad ni gjort med rummet" nu var jag ett ännu större frågetecken, hur kunde hon veta att vi gjort en häxpåse så hon inte kan komma ut när hon väl kommit in eller utöva någon form av magi." jag vet inte vad du pratar om" ljög jag "du vet mycket väl vad jag pratar om, ni har lagt en besvärjelse över rummet så att jag inte kan komma ut eller hålla på med någon slags magi" jag var så förvånad att hon visste så jag tappade hakan. Den nuddade säkert marken så som jag gapade."man kan väll sega att jag är förberedd" i handen på henne dinglade en annan liten läder påse. Den var ungefär som min men mitt snöre som man knyter påsen med är av guldtråd.

"och vad kan den göra, du är ju fast här och kommer aldrig få komma ut" hon kommer säkert få komma ut någon gång men det är om några år tror jag. "du vill gärna veta men det kommer du aldrig få". Hon skrattade lite svagt och hennes skratt var lent dom honung.
För att inte stirra på henne vände jag på klacken och gick iväg till mitt nya sovrum för att sova.

Lynns POV

Utanför fönstret lyste månens ljus på mitt vita hår så att det såg ut som silver. Där satt jag hela kvällen och försökte kalla på Dento men tydligen stoppades det också av den där dumma påsen.

När solen kommit och lyst sitt svaga sken över staden kom jag på mitt intresse till musik. Eftersom jag var alv är min röst väldigt vacker. När en visa kom upp i huvudet som mamma brukade sjunga för mig när jag var liten. Låten i dig var i alviska och det är tur för då förstår ingen här vad låten handlar om.
Melodin är lett och för att det ska låta bättre tar jag en bisttar, det är ett alv instrument som alltid brukar ligga i min väska när jag brukade gå ut.

När instrumentet är i min hand drar jag försiktigt i en sträng och en fin ton ljuder upp i rummet. Jag börjar spela melodin till låten och sedan började jag sjunga. Låten är väldigt vacker och påminner väldigt mycket om mamma. En tår faller ner på kinden man jag torkar snabbt bort den. Jag sluta spela och packa ner instrumentet i väskan igen.

Melodin fastnar i huvet och jag vill slå mig själv för jag tog upp gamla minnen om min familj som kungen döda. Mer hinner jag inte tänka innan två vakter kommer in i rummet. Dom går emot mig så jag reser mig upp och backar. Dom får inte ta mig. Men oturligt nog är en vägg bakom mig så jag tvingas att stanna.

Nästan 1000 läsare!!!!

Tack, tack, ttttaaaaccckkk!!!!!
Hoppas ni gillade kapitlet♥