24 månader | Foscar xmas story

1.5

Att vara ifrån Oscar är fruktansvärt. Vi har bara varit ifrån varandra en enda gång innan det här under hela vårt förhållande. Förutom på nätterna då våra familjer ibland tvingade oss att spendera natten och kvällen ifrån varandra för att få träffa sina söner någon gång åtminstone. Det var när han och hans familj skulle åka till stugan i Dalarna över påsk och jag blev kvar i Stockholm.

"Jag saknar dig redan"

Klagar jag över FaceTime vilket får Oscar att skratta där han sitter i bilen.

"Felix, jag satte mig i bilen för tio minuter sedan och du var där och vinka av oss"

Klargör han och jag räcker ut tungan åt honom vilket får honom att le.

"Det spelar ingen roll, jag saknar dig ändå"

Fortsätter jag att klaga och hans leende växer på skärmen medan han försiktigt lutar sig mot bilrutan så att skenet utanför rutan får honom att likna en ängel. Mer än vanligt då alltså.

"Jag saknar dig med knasboll. Jag vill ha dig här bredvid mig"

Säger han och vrider på telefonen så att jag kan se det fria utrymmet bredvid honom i baksätet. När hans ansikte fyller skärmen på nytt så ler jag aningen sorgset, för jag hade gärna varit där bredvid honom istället för att vara fast här hemma utan honom.

"Jag måste lägga på nu hjärtis, mina föräldrar vill att jag är lite social. Men jag ringer dig när vi kommit fram. Saknar dig massor!"

Yttrar han nedstämt och jag suckar lite men ler ändå uppmuntrande innan jag ger honom en slängkyss genom kameran och han lutar sig fram för att kyssa skärmen vilket får mig att fnissa tyst.

Mina föräldrar höll på att bli tokiga på mig under de första två dagarna som Oscar var borta. Jag gick inte en meter utan min telefon och allt jag gjorde skulle dokumenteras och skickas till Oscar. Idag går jag ständigt runt och tänker på saker som jag hade velat skicka till honom, men kostnaderna är för höga och hans svenska nummer är inte längre i bruk.

"Felix snälla nån, måste du skicka bild på varje måltid du äter?"

Utbrister min mamma aningen trött och jag möter hennes blick innan jag nickar bestämt.

"Ja mamma det måste jag. Jag vill inte att han ska missa något"

Konstaterar jag högljutt och hon suckar djupt för sig själv när jag koncentrerat fortsätter att fota allt i min omgivning och då och då fnissar till över Oscars svar.

"Men om det betyder så mycket Felix så kan du väl åka dit och överraska honom? Vi kan se hur mycket en tågbiljett kostar så kan du åka med dem hem sen, om det är okej för Oscars föräldrar såklart"

Säger hon och meningen hinner knappt avslutas innan jag kastar mig runt halsen på henne och tjuter lyckligt.

Och så blev det, dagen efter satt jag på tåget påväg mot Dalarna, påväg mot Oscar. Oscars föräldrar var med på överraskningen och hans pappa hade hämtat upp mig från tågstationen.

"Oscar du kan väl hämta den andra matkassen från bilen?"

Hör jag hans pappa fråga och jag fnissar tyst för mig själv samtidigt som jag sjunker ner en aning i sätet så att Oscar inte ska få syn på mig. Hans fotsteg hörs i gruset utanför och när dörren går upp så övergår hans uttråkade ansiktsuttryck till ett förvånat när han får syn på mig.

"M-men, Fe-va?"

Är allt han får ur sig och jag skrattar lågt innan jag kliver ut ur bilen och slår ut med armarna.

"Överraskning!! Glad påsk hjärtat!"

Utbrister jag och Oscars förvånade min övergår i ett lyckligt leende innan han förtjust drar in mig i sin famn och överöser mig med kyssar över hela mitt ansikte vilket får mig att fnissa.

"Åh min fina Felix"

Viskar han i mitt öra innan han kysser mig ordentligt.

Hade jag haft pengar och möjligheten så hade jag överraskat honom en gång i veckan. För jag har aldrig saknat någon så mycket i hela mitt liv.