24 månader | Foscar xmas story

2.2

"Felix, kan du komma ner en stund?"

Jag sitter på sängen och stirrar ut min nalle Oscar, som om riktiga Oscar skulle hoppa ut ur ena örat eller något i den stilen.

"Jag kommer!"

Mina steg styr jag mot trappen som tar mig med knarrande steg ner till hallen, för att sedan spatsera vidare till vardagsrummet där min mamma står redo med julgranen i högsta hugg.

"Här ska pyntas!" säger hon glatt och slår ihop händerna.

"Ska vi ta den där första?"

Jag och Oscar är ute och letar reda på en julgran. Dock måste vi köpa en med tanke på att varken han eller jag är speciellt bra på skogsarbete.

"Den liknar mest en disneygran, så den kan vi ta!"

Det är viktigt att det är just en disneygran. Vi borde skaffa oss Piff och Puff som kan skutta runt bland grenarna.

"Vad menar du ens med disneygran?"

"Du vet, en såndär tät gran... We can call it googla på disneygran!"

I hela min uppväxt hade jag fått höra ordet disneyran, så det var alltid viktigt att den skulle vara perfekt.

"Weeee wish you a merry christmas, we wish you a merry christmas, we wish you a merry christmas and a happy new year!"

Oscar och jag har just ställt upp granen och tagit fram allt pynt som ska upp. Tillsammans sjunger vi julsånger och skrattar så vilt att jag ibland måste sätta mig ner på golvet för att försöka hämta andan.
Det blir inte bättre av att han knäpper massa fula kort på mig hela tiden.

"Du ser ut som sockervadd!

"Och du ser ut som en valross, din valross!"

"Ska allt detta upp?"

Vi blickar ner i kartongen med julgranspynt och jag nickar glatt. Han suckar dramatiskt, men börjar ändå plocka upp allt.
Det är kulor, glitter, lampor, änglar och gud vet vad som finns där i.

"Felix"

Min blick landar på mamma som glatt viftar med stjärnan som ska sitta i toppen och jag känner ett hugg i magen.
Min och Oscars stjärna.

"Älskling, du får sätta i stjärnan!"

Han sträcker glatt fram den vita stjärnan och jag tar emot den med ett leende.

"Såhär?" frågar jag och rättar till den när jag fått den på plats. När jag vänder mig om står Oscar med kameran i högsta hugg och klickar precis då på knappen.

"Nej Oscar!" skrattar jag och går fram till honom. Han ställer kameran på bordet och verkar kolla något innan han släpper den och går mot mig.

Han ler finurligt mot mig och kommer allt närmare. Mitt hjärta börjar rusa på högvarv och kraftigt pumpa ut allt mitt blod i ådrorna i min kropp.

Han fortsätter framåt och hans blick blir mer intensiv.

Jag tar ett par steg bakåt och biter mig löst i läppen.

Han tar tag om min midja, föser mig bakåt och stannar sedan.

"Älskade Felix" viskar han och kastar en blick upp i taket. Min blick letar sig också dit och jag inser att vi står under en mistel.

Pipet från kameran som verkar stått på timer börjar pipa ännu mer och innan jag vet ordet av har han pressat sina mjuka läppar mot mina. Ett klick hörs från kameran, men det förblir hängande i luften.

Mina armar om hans nacke och hans händer på min rumpa.

En underbar kyss.

Det kortet sitter inramat på mitt nattduksbord. Varje dag ser jag det och varje dag minns jag tillbaka på den kyssen.

På hans läppar.

På hans doft.

Jag minns tillbaka på honom.

. . .
Några av er märkte säkert att jag råkade publicera det här kapitlet av misstag redan igårkväll haha så jag ursäktar för förvirringen men här kommer det :)

Jag hoppas att ni mår strålande och ser fram emot jul! ❤️