24 månader | Foscar xmas story

1.0

Jag minns klart och tydligt Oscars sjuttonårsdag. En dag fylld av glädje!

Jag vaknar av att Oscar råkar slå mig i ansiktet i sömnen. Jag muttrar tyst för mig själv och vänder på huvudet för att kunna se klockan på bordet.

09:49 en ovanlig lördag. Ovanlig på grund av en viss valross födelsedag.

Vi brukade alltid kalla varann för massa konstiga smeknamn. Oscar fick ofta heta valross utan någon som helst anledning.

Mina ben rör sig i ett långsamt tempo ner mot det kalla köket där jag ska laga pannkakor till frukost.

"Ägg..." mummlar jag för mig själv och letar igenom kylskåpet. Efterson vi befinner hos oss Oscar har jag ingen aning om vart alla ingrediender finns.

"Vart finns mjö..."

Längre hinner jag inte innan jag öppnat en skåpdörr och mjölpåsen välter ner över mig.

"Men neeej!!" utbrister jag frusterat och ser mig omkring. Golvet är täckt av vitt pulver, och så även jag.

"Felix?"

Jag rycker till och inser att Oscar är påväg ner för trappen.

"Men vad har du gjort?"

Han slår sig själv för pannan och briser sedan ut i ett bubblande skratt. Samtidigt går jag emot honom och omfamnar honom. Jag är även noga med att försöka mjöla ner honom så mycket som möjligt.

"Grattis på födelsedagen!" skrattar jag glatt.

"Det där ska du allt få för hörrudu!"

"Inte om du inte kan ta mig!" ropar jag glatt och springer ut från köket.

Jag hör steg bakom mig och märker snabbt att Oscar försöker få fatt i mig.

"Duu kan inte taaa miiig!" skrikskrattar jag och rusar upp för trappen. Mina fötter snubblar över mattkanten och jag stapplar framåt, men hittar snart balansen igen.

Snacka om att jag hade otur den dagen!

När balansen väl är funnen springer jag rakt in i Oscars rum och kastar mig i hans stora, mjuka säng. Han är inte långt efter och han stannar precis bredvid sängkanten.

"Så synd att du inte kan smita", yttrar han och jag ler stort mot honom. Han lägger sig bredvid mig och kysser mig lätt i pannan.

"Så det blir inga pannkakor då?" undrar jag och suckar dramatiskt.

"Vi kan fixa frukost snart", viskar han och kysser mig. Hans läppar är mjuka och hans beröring får mig att rysa.

***

"Kan du vispa ihop grädden?"

Vi är i full fart att tillaga pannkakorna som var planerade att lagas av mig.

"Jag ska bara kolla en grej", säger jag snabbt och går ut ur köket. Mina steg styr jag mot min jacka som hänger i den lilla hallen.

Ett grönt paket ligger och gömmer sig i min ficka. Jag tar försiktigt upp den och lägger rätt snörena som är knytna runtom.

"Felix, hjälp mig!"

Jag går in i köket och ser på Oscar som just fått ner ett par tallrikar.

"Grattis älskling"

Jag räcker över det lilla paketet och han ser på mig med lyckliga ögon.

När han kastat pappret över halva rummet och öppnat locket av lådan ser han på mig med glansiga ögon.

"Här, jag hjälper dig!" säger jag och går fram till honom. Jag hjälper honom på med det silvriga halsbandet som låg i asken.

"Kolla i spegeln!"

Där hänger ett F i en kedja runt hans hans.

"F som i Felix," skrattar jag glatt och sekunden efter har han tagit ett grepp om mitt ansikte och pressat sina läppar mot mina.

Jag fick ett likadant av Oscar, fast med ett O förstås. Jag har aldrig tagit av mig det.

. . .
(asså dör lite av feels!!! Ellen skriver ju så sjukt bra så att man håller på att dö i varenda kapitel hon skriver. Okej tack för mig, var bara tvungen att fangirla lite //Nadine)