En annan kropp (PAUSAD)

Kap 2

"Benjamin jag lovar att jag dödar dig om du inte flyttar på dig" sa jag och försökte komma loss. "Haha jag tror inte på dig" sa han retsamt, jaja jag varnade honom. Jag skiftade form till min varulv. Eftersom varulvar är stora så åkte Benjamin upp och satt på min mage och hade ingen chans att hålla sig kvar. "Jag sa ju att du skulle släppa mig" sa jag och kastade väck Benjamin så han åkte in i väggen på andra sidan. Jag skiftade tillbaks till vampyr som var den jag alltid skiftade till om jag inte ville nått annat. Allas blickar var riktade mot mig och Benjamin som reste sig upp från golvet. Jag sprang (i vampyr fart) ut från byggnaden och till ett stort träd som växte vid den västra muren. Jag hoppade upp och landade på en gren, jag satte mig ner och tittade ut över skolområdet. Jag kommer aldrig passa in här... Alla andra är vampyr, varulv eller ngt annat. Men jag. Jag är alla skepnader som finns av olika djur/varelser. Visst att dem kanske tror att jag är som dem, men det är jag inte. Dessutom är jag mycket äldre än dem, jag har levt flera hundra år längre. Utan att behöva bry mig om att gå i nån skola. Egentligen skulle jag kunna jobba nu. Men eftersom jag bara ser ut som 16 tror jag ingen skulle tro på mig. Jag kan höra hur eleverna skrattar och pratar med varandra inne i skolan. "Varför sitter du här ute?" frågade Aron som stog på muren. Jag tittade på honom med en nedstämd blick. "Varför skulle jag inte" sa jag och suckade. "Jag passar inte ens in här och kommer aldrig göra" Aron satte sig jämte mig på grenen och tittade på mig. "Zoey skit i om du inte passar in dem kommer gilla dig för den du är och inte den du låsas vara för att passa in" sa han och log. "Jag vet men det hela med att jag är så mycket mer än dem är jobbigt" "Jag vet vad du går igenom. Jag har själv varit i din situation" sa Aron och jag tittade på honom "Men du kan inte byta skepnad" sa jag "Nej men när jag var sexton och kom till en sån här skola var jag den ända som inte hade förändrats. Men på något sätt gillade dem mig ändå även om jag trodde att det var omöjligt" jag möter hans blick. "Tack Aron" sa jag och log "Alltid" sa han och ställde sig på muren igen. Han vinkade innan han försvann in i mörkret.
Aron har rätt jag behöver inte vara som alla andra för att bli älskad. Jag behöver bara vara mig. Jag hoppade ner från trädet och gick tillbaks till skolbyggnaden. Jag gick in genom en sidodörr och kom in i den långa korridoren, jag gick åt vänster och fortsatte upp för trappan och till mitt och Tyras rum. Som tur är var inte Tyra inne i rummet, antagligen var hon fortfarande nere i samlingsrummet med de andra. Jag öppnade väskan och packade upp bilder och annat som jag hade tagit med mig.
Men jag hann inte långt innan det var någon som greppade tag om mig och höll en hand för min mun. Jag ville skrika men handen var i vägen, personen backade mot fönstret. Ännu en person tog tag i mina ben och så kände jag hur de hoppade ner. Landningen var väll inte den bästa men iallafall hade det inte spelat nån roll just nu. Jag kunde fortfarande se men felet var att personerna var bakom mig, plötsligt ställde en person sig framför mig och så kände jag ett stick i halsen innan allt blev svart. Jag kan fortfarande höra och det är något bekant med personernas röster. "Lägg henne i bilen" sa en mörk röst, jag kände hur jag blev inslängd i antagligen en bil. "Kom igen vi sticker innan nån märker något" sa samma röst igen. Bildörrar stängdes och så startade bilen. Vilka är dem och vad tusan vill dem mig?? Jag vet inte vart dem för mig men en sak är säker och det är att skolan borde skaffa bättre övervakning och att de nog inte är några trevliga typer...

Så kapitel 2 äntligen ute!!
Vet att det har tagit ett tag att skriva men har haft mycket att göra och så har det tagit ett tag att skriva så det skulle bli spännande.
Men hoppas ni gillar boken och fortsätter läsa :) rösta och kommentera gärna
Ses
//L