En annan kropp (PAUSAD)

Kap 10

Nästa dag kan jag ju säga att jag verkligen inte ville gå upp ur sängen. Jag vet inte hur länge vi var uppe igår. Men sent vet jag iallafall att det blev. Så just nu ligger jag i Williams säng och vägrar öppna mina ögon. Han sover fortfarande och om jag får gissa kommer han ha extrem baksmälla när han väl vaknar.

Sen vet ni en annan sak jag fick reda på igår? Inte. Okej jo, tydligen ska min och Williams familj på semester tillsammans nu under lovet. Alltså ska jag behöva träffa hans föräldrar och han mina.. Jag vill verkligen inte. Framförallt inte om Williams föräldrar träffat Ashley innan, men enligt gårdagens William hade de inte det. Men så borta han var så vet jag inte om jag ska tro på det. Annars får det väl gå som det går. Jag menar mina föräldrar vet ju såklart om det här med att jag har en annan kropp och ja ni vet det.

När jag inte längre orkade ligga kvar här öppnade jag irriterat ögonen och satte mig upp. Min blick for runt i rummet och inte ens Pontus eller Alvin hade vaknat än. Ja om jag inte sagt det tidigare delar de tre på ett faktiskt ganska stort rum. Inte alls creepy att sova här, nejdå. Jag hade fått låna en tröja av William att sova i eftersom jag bokstavligen inte kunde sova i min klänning. Och absolut inte i bara underkläder, visst det hade jag väl kunnat om William bott själv men nu delar han rum med två andra killar. Så tack men nej tack.

Sakta reste jag mig upp, tog min klänning och skor och gick till dörren. Så tyst det gick öppnade jag den och smet ut innan jag tyst stängde igen dörren. Korridoren där deras rum låg var helt öde. Antagligen sov de flesta eller hade åkt hem. Jag började följa korridoren mot trappan som skulle leda ner till entrén och trappan upp till min korridor. Förhoppningsvis var det inga elever ute eller några vuxna. Det skulle ju bli lagom pinsamt om någon såg mig nu.

Tyvärr när jag precis var vid trappan och skulle gå ner busvisslade någon bakom mig. Jag stannade upp och kollade bak. Kan ni gissa vem? Just precis, Benjamin. Underbart. Verkligen så jävla underbart. Suck.

"Du förvånar mig varje dag", sa han när han hade stannat vid mig. Såklart skulle hans blick vandra upp och ner för min kropp. Sen ska vi inte glömma det jävla flinet som är klistrat i hans face.

Allt jag hade ork att göra var att himla med ögonen åt hans kommentar. Om han bara visste säger jag. Jag kollade framåt igen och började gå ner för trappan. Faktiskt hade jag inte tid för att stå och småprata med en idiot som honom.

Jag kunde höra Benjamin mumla: "Synd att du är upptagen." efter mig och just de fem orden fick jag att stanna upp i någon millisekund, innan jag skakade på huvudet och fortsatte gå ner för trappan. Nu gick jag mycket snabbare än vad jag gjort innan. Det räckte med att han såg mig, fler behöver ju faktiskt inte göra det. Snabbt gick jag upp för trappan som ledde till tjejernas korridor och nu småsprang jag faktiskt längs korridoren till mitt och Tyras rum.

"Vad du har bråttom då", sa Tyra och kollade på mig när jag snabbt kom in i rummet.

"Ja, men Benjamin var ju bara tvungen att se mig nu när jag gick hit." Jag slängde mig på sängen med en suck.

Tyra skrattade till. "Ja han har alltid haft något för dig, eller ja för Ashley."

Jag kollade på Tyra och började flina. "Han hade något för mig också innan jag 'dog'. Men jag är ju för bra för att inte tänkas på."

Tyra skrattade åt min kommentar vilket också fick mig att börja skratta. Det här hade jag saknat så extremt mycket. Att kunna ha roligt med Tyra, min första vän här på skolan. Den första jag träffat som inte är med mig på grund av vad jag är, utan faktiskt umgås med mig för vem jag är. Alla skulle behöva en vän som henne. Också sådana vänner som Klara, Elin, Pontus, Alvin och William. Hur kunde allt bli så bra egentligen?

"Så ska det bli kul att spendera lovet med William?" frågade Tyra när vi hade slutat skratta.

Jag kollade upp i taket. "Antar det, William är inget fel på. Jag vet bara inte vad hans föräldrar kommer tycka om mig."

"De kommer älska dig Zoey", sa Tyra och la sig bredvid mig i min säng. Hon kollade upp i taket. "Vet du en sak?"

Jag skakade sakta på huvudet. "Nej, vadå?"

"Även om du måste låtsas vara Ashley och att vi inte kan umgås i skolan så känns det som att vi aldrig varit närmre varandra." Hon kollade på mig och log svagt.

Jag vände mitt huvud mot henne och mötte hennes blick. Jag log. "Det har vi också på något vänster. Men jag klagar inte, jag har saknat våra pratstunder."

"Jag med."

Sen låg vi bara i sängen tysta. Ingen av oss sa ett ord. Och ingen av oss tyckte det var jobbigt. Vi brukade alltid ligga såhär när jag fortfarande var i min egna kropp. Innan Benjamin var tvungen att döda mig. Men på ett sett klagar jag inte på att han gjorde det. Som sagt slutade det ju bra ändå. Jag hittade nya vänner och en pojkvän som jag antagligen aldrig hade pratat med annars. Så på ett sett är jag glad att han dödade mig. Att Albin flyttade över min själ till Ashleys kropp. Allt förändrades efter den dagen. Folk på skolan respekterade mig, jag hade vänner som var som syskon och en kille som skulle dö för mig. Aldrig hade jag kunnat önska mig något annat.

Det här kapitlet har faktiskt varit färdigt ett bra tag, om jag ska vara ärlig. Men hade först tänkt skriva mer och inte sluta här. Sen nu när jag läste igenom det så insåg jag att det var ett bra avslut på kapitlet.
Jag vet inte om det var en smart eller idiotisk idé att skriva på två böcker samtidigt. Å andra sidan så är min inspiration till att skriva inte så stor just nu. Men hoppas verkligen på att kunna skriva en del nu den närmaste tiden, då jag har en stukad fot som gör att jag tvingas vara still ganska mycket.

Men hoppas ni gillade kapitlet och fortsätter läsa.
Rösta och kommentera

XOXO
//L