En annan kropp (PAUSAD)

Kap 11

Minns ni att jag sa att jag var rädd för vad Williams föräldrar skulle tycka om mig? Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad jag var så rädd för, haha. De är jätte snälla och bara allmänt trevliga. Såklart har de inte riktigt än kommit över det att jag lever i Ashleys kropp. Men det gör inget, hade inte väntat mig det av dem.

Just nu satt jag och William uppe på taket och kollade på solnedgången. De vuxna var inne och fixade med maten eller något. Det här kommer bli det bästa lovet någonsin, för jag får tillbringa det med den person jag älskar mest av alla. Jag lutade mitt huvud mot Williams axel och ett svagt leende kunde inte undgå att spridas på mina läppar. Om man hade kunnat stanna tiden hade jag gjort det här och nu. 

"Så vad vill du göra imorgon?" William kollade på mig.

Jag mötte hans ögon, aldrig kommer jag sluta bli fascinerad över dem. "Jag vet inte, bara jag får vara med dig så är jag nöjd."

Han log svagt. "Då blir det en överraskning då."

"Låter bra i mina öron", sa jag och kysste honom.

Han besvarade kyssen såklart och la även ena armen om mig. Sen fortsatte vi titta på solnedgången. Ett bättre liv hade jag inte kunnat få, inte som Zoey och absolut inte som Ashley. Extremt glad är jag faktiskt över att jag inte förlorade dem när de fick reda på att jag inte var hon. Det trodde jag faktiskt skulle hända. Sen å andra sidan så hade alla andra på skolan insett att något inte stämde och då vet man inte hur länge jag hade varit säker.

~Benjamins perspektiv~

Länge har jag funderat på vad det är som inte stämmer. Om jag nu dödade den mäktigaste av de mäktiga, borde inte något hänt då? Borde man inte känt det? Och Ashley är skum, det är hennes kompisar också. Pappa tror inte att det är något, allt han är glad för nu är att vi lyckades. Men jag är verkligen inte så säker på det. Skulle inte förvåna mig om de kan byta kropp, de är de mäktiga av en anledning.

"Sluta tjura nu, Benjamin. Den mäktigaste av de mäktiga är död och din identitet är skyddad", sa pappa och kollade på mig.

Jag bara himlade med ögonen och fortsatte peta i maten. För att vara djävulen så är han rätt korkad ibland, hur kan han liksom vara så säker på att Zoey är död? Om hon inte är det så ligger jag riktigt illa till, att jag lyckades övermanna henne sist var för hon inte visste. Om det nu visar sig att hon lever kommer jag inte kunna döda henne lika lätt.

Men har man lyckats en gång kan man lyckas igen. Bara att denna gången kommer det vara 10 gånger svårare.

~Williams perspektiv~

Aldrig trodde jag efter att Zoey berättade vem hon var, att jag fortfarande skulle älska henne. Det är som att bara för att hon är i Ashleys kropp, kan jag inget annat än att älska henne. Såklart gillar jag Zoey mycket, men skulle jag ha kunnat älska henne om hon var i sin egna kropp? Det är den stora frågan som gnager i mitt huvud varje dag. Ingen vet om det, jag kan inte berätta för dem. Alvin och Pontus skulle helt klart råka försäga sig till Zoey, och henne vill jag inte såra. Jag sårade Ashley och det räcker.

Vi alla vet att Zoey någon gång kommer bli avslöjad. Och den dagen längtar ingen av oss till, Benjamin är redan på sin vakt. Det syns långa vägar att han misstänker något, men sen har han alltid haft en crush på Ashley så kan vara därför han är lite konstig. Ni behöver inte ens fundera på det, ja jag har slagit ner honom ex antal gånger under de åren han gått på skolan för att han varit på Ashley. Jag gör det igen om han gör det mot Zoey.

Zoey lutade sitt huvud mot min axel igen och jag log svagt. Sånna här stunder hade jag aldrig med Ashley. Vilket är trevligt. Jag lutade mitt huvud mot Zoeys, solen var nästan helt nere nu och mörkret började sprida sig över landskapet. Solnedgången och soluppgången var det finaste på hela dagen. Det är då man kan se hur nattens liv somnar och ger plats åt dagens liv. Tänk om allt i världen kunde vara så samspelt, istället för alla krig och liknande.

"William! Zoey! Maten är klar!" ropade pappa från dörröppningen.

Både jag och Zoey kollade på varandra innan vi hoppade ner från taket och gick in. Värmen inifrån blev som en liten chock. Vi hade suttit ute på taket i flera timmar så vi hade vant oss vid kylan. Men jag klagar inte, värme är skönt när man är lite kall.

Efter maten ägnade vi det som var kvar av kvällen till att spela sällskapsspel och bara umgås. Jag är enormt glad att mina föräldrar och Zoeys fosterföräldrar går bar ihop, även att ingen tycker det är konstigt att hon är i Ashleys kropp. Detta kommer bli ett bra lov.

Hej sveks folket

Vet att det varit ett tag sedan sist på denna boken. Men har haft en del att göra nu när skolan börjat igen och även har jag skrivit på några av mina andra böcker.

Men hoppas ni gillade detta lite tråkigare kapitlet och fortsätter läsa.
Rösta och kommentera

XOXO
//L