Flickorna med de tusen färgerna♀Harry Potter

KAPITEL TRE TÅRAR SOM INTE FÅR RINNA

KAPITEL TRE

-----

TÅRAR SOM INTE FÅR RINNA

-----

Rose grät, hon försökte att hålla tillbaka tårarna, det var lika omöjligt som det verkade. Gråten hade funnits där länge, längre än hon trott. Hon hade växt upp vid sidan om Dominique, sommarloven fnittrandes i sovsäckarna uppe på vinden. Scorpius, hon kunde kanske förlåta honom. Det var Rose fel. Kyssen nere vid stranden hade ryckt med henne. Rose hade kysst fler personer än hon hade fingrar men ingen hade varit lika bra på det som Scorpius. Ändå hade hon förstört det. Med hennes dumma ursäkter. Hon älskade Scorpius Malfoy, pojken med de vackra ögonen. Hon älskade varje del av honom, allt som han var. Hon älskade hans röst, hans steg, hans allt. Han var hennes allt, hon var hans tredjedel. Scorpius som hon nog egentligen alltid älskat. Dominique visste det, det var andra gången hon svek henne. Andra plågsamma kyssen. Rose körde in på en sidoväg. Hon såg vattnet kanta sig längre ner. Stranden hade hon och Scorpius badat vid några dagar tidigare. Dominique hade kommit den kvällen. Leendet de utbytte, hur hans blick dröjde sig kvar och såg på hennes ryggtavla där hennes böljande hår vilade. Hon kunde inte tänka på det hon sett. Det brann i henne. Hon kunde inte heller förstå varför hon kände så här starka känslor. Det klöste i henne. Brann. Monstret inom henne vaknade till liv, slet och ryckte i hennes bröstkorg. Rose svängde in på den klippta gräsmattan som skulle föreställa parkering för badgäster. Den var tom, om man frånsåg en bortglömd gammal cykel som såg ut att ha många år på nacken. Hon parkerade nära det höga gräset som kantade den klippta plätten. Rose klev ur bilen, hon lät bli att låsa den. Hon kände i bakfickan, staven låg där. Hon trodde att hon glömt den och drog en lättnads suck även om hon kände sig inte kapabel till att utföra någon magi för tillfället. Hon var inte någon blåst brud som bröt ihop över någon "kille", för Scorpius var ingen "kille". Hans var tusen gånger bättre än alla andra "killar" i världen. Hon föll ihop i en skakande hög på marken över hennes bästa vän och livs kärlek. Rose älskade Scorpius Malfoy, kanske mer än hon älskade någon annan. Det var det enda hon var säker på, enda som var en tydlig väg i hennes krokiga tillvaro. Hon visste att Dominique hade vetat, vetat att Rose älskat honom, innan hon vetat det själv. Det var den lysande flickans hämnd. Hämnden mot att blivit bortbytt, bortbytt mot den finaste människan i världen. Rose skakade så häftigt att hon trodde att det här var slutet. Hela hon skälvde i mörkret. Hon hickade, kunde inte få andan. In ut in ut. Hon saknade sin mamma, för första gången på länge. Hon kom ihåg hur det varit när hon var yngre. Trygg och säker i moderns varma famn. Hur hennes pappa muntrat upp henne med skämt. Hon undrade var fadern var. Hjärtat bankade hårt i den brinnande bröstkorgen. Rose hade slutat skaka hysteriskt, men tårararna rann fortfarande. Hon visste att det var hennes eget fel, ändå så kände hon sig sviken, bortglömd. Tredje hjulet. Rose visste att Scorpius förstod att hon älskade honom. Rose reste sig up, ilskan omsvepte henne. Hon höjde staven, halssmycket som Dominique gett henne för många år sedan hängde runt halsen, den kändes plötsligt så tung, tyngre än förut. Hon slet av den, hon förde halssmycket upp i luften.

"Diffindo". Orden kändes som en lättnad Halssmycket exploderade i tusen små delar. Hon hade aldrig lyckats med det här förut, hennes magi hade aldrig varit så här kraftfull. Aldrig hade ett föremål exploderat under hennes order. Hon riktade staven mot cykeln,

"Diffindo"

Cykeln exploderade också, inte lika kraftigt, men den försvann i luften. Rose kände hur härligt det var att få avreagera sig. Hon skrek högt ut i tomma intet. Hennes röst var försrärkt, hon hade aldrig lyckats skrika så här högt. Hon skrek igen. Rose stod där, säkert i en timme och skrek. När hon satte sig i bilen igen så körde hon inte mot hennes mammas hus som hon tänkt att hon skulle göra. Hon körde tillbaka till huset vid heden. I fönstret lyste det. Men vid köksbordet så var det tomt. Hon hade kysst Scorpius, hon hade sagt att hon ångratt sig, hon hade sagt att hon inte menade det, att hon skämdes. Hon hade förstört det som kanske skulle blivit något.

Mossan var mjuk under hennes nakna fötter. Han smakade underbart. Som en härlig sommardag.

Rose klev ut ur bilen och smällde igen dörren. Hon lyfte upp staven och mummlade förtrollningen som fick låset att klicka. Hon öppnade dörren och tog av sina leriga skor. Rose stampade upp för trappan, öppnade dörren till hennes och Scorpius rum, lyfte ut madrassen. Hon visste att hon kunna använda magi men hon ville göra avtryck. Scorpius låg och sov. Han vaknade inte, Hon lyfte ut madrassen. Teddy och Victorie sov i rummet närmast trappan och Dominique på vinden. Rose släpade ner madrassen för trappan, hon orkade inte att vifta med sin stav varenda gång hon ville något. Plankorna under henne verkade protestera, de knarrade. Hon släpade in madrassen på kontoret. Den passade bra in i högra hörnet. Rose tände spetsen på sin trollstav. Den gav ljus och hon gjorde det bekvämt för sig. Tapeten på kontoret hängde i flagor och skrivbordet låg i bitar. I rummet ovanför hörde hon höga röster. Teddy och Victorie hade bråkat mycket på sistonde. Det störde Rose att två personer som älskade varandra kunde slösa bort det på att bråka. Precis som hennes egna föräldrar. I det lilla rummet på nedersta våningen i huset vid heden lovade Rose sig själv att aldrig, aldrig sluta som sina föräldrar. Hon ville inte, samtidigt så klamrade hon sig fast vid någon som inte älskade henne. Hon var säker på det, Scorpius Malfoy älskade inte Rose Weasley. Flickan med det röda håret.

Scorpius Malfoy älskade Dominique Weasley, flickan med de tusen färgerna.

Rose kunde inte förneka det längre.

Hon ville så gärna, men visste att det var en lögn.

Scorpius Malfoy älskade flickan med de tusen färgerna, mer än han någonsin skulle älska Rose.  

-----

Hej! Som sagt kommer uppdateringen bli ojämn den här veckan, men annars kommer det bli uppdatering på fredagar och tisadagar! Förlåt för eventuella stavfel/grammatiska fel.