Skinny love ~ foscar

Kapitel 4

"Hej Oscar jag tänkte" jag möter min blick i spegeln innan jag skakar på huvudet och suckar för mig själv. "Oscar, skulle du vilja..", ännu en gång skakar jag på huvudet innan jag föreställer mig hur du står framför mig och jag ler mot min egna spegelbild. "Oscar jag undrar-". Innan jag hinner avsluta meningen så öppnas dörren till toaletten och Ogge sänder mig en skum blick.

"Vad fan håller du på med? Har du börjat prata med dig själv nu också?" Frågar han med skratt i rösten och jag stämmer snabbt in på skrattet för att dölja den genanta situationen. För inte vill jag avslöja att jag måste öva för att ens kunna fråga dig en simpel fråga. Ingen annan gör mig så nervös som du.

"Haha eh nej, jag ringde ett samtal" yttrar jag snabbt och han sänder mig en något tveksam blick men verkar släppa samtalsämnet och jag följer efter honom ut i korridoren.

För en gångs skull blir jag inte glad av att upptäcka att du står bara några meter bort för nervositeten över min simpla fråga till dig får mig att vilja vända om och gå åt andra hållet. Men i flera minuter samlar jag mod innan jag rör mig mot dig på aningen skakiga ben.

"H-hej Oscar" inombords svär jag högt för mig själv, första ordet och jag stammar. Bra Felix, riktigt bra. Du lyfter blicken och möter mina ögon innan du sänder mig ett vänligt leende. "H-hej Felix". Jag ler, du stammar precis som mig.

"Jo asså jag tänkte, jag har en extra bio biljett för eh min kompis som jag skulle gå med eh, blev sjuk. S-skulle du vilja följa med? B-bara som en kul grej, det vore synd att slösa på biljetten" yttrar jag med en skakig röst och känner hur rodnaden stiger på kinderna. Du i din tur rodnar också och ler, till min lycka.

"G-gärna. Om du ändå har en biljett över liksom..." Yttrar du aningen blygsamt och jag kan inte låta bli att le stort.

Tanken på att jag kommer att sitta ensam tillsammans med dig i en biosalong gör mig både nervös och överlycklig. Det här kan sluta hur som helst.