Skinny love ~ foscar

Kapitel 7

"Vadå ni var på dejt?" Meningen lämnar Ogges läppar i en överdriven ton och han betonar ordet dejt med en ljus ton som får mig att himla med ögonen.  "Nej asså, vi var på bio" svarar jag svävande och han suckar. "Ja, en dejt" konstaterar han och jag förblir tyst.

"Sååå...lite detaljer tack?" Yttrar han när jag förblir tyst och så fort jag möter hans blick så vickar han lite på ögonbrynen och jag skakar suckandes på huvudet åt honom. "Vi gick på bio, inte mer än det. Det var bara en kul grej liksom. Det var inte en dejt" yttrar jag trots att jag inombords hoppas innerligt att du tog det som en dejt. Trots att jag inte kysste dig efteråt.

"Vadå så ingenting hände? Ni låg inte? Ni hånglade inte? Ni kysstes inte? Ni erkände inte era känslor för varandra? Ingenting?" Frågar han med en hög ton och jag hyschar honom lite med tanke på att vi sitter i skolans bibliotek som definitivt inte behöver få reda på huruvida jag fick ligga eller inte.

"Men det var ingen dejt säger jag ju, och vi har inte känslor för varandra. Vi är vänner" yttrar jag bestämt trots att mina känslor mot dig är lite mer än vänskaplig. Men jag är tveksam på att du känner likadant, därför håller jag det för mig själv. Det är enklast så. "Jo tjena" muttrar Ogge ur sig men jag låter kommentaren passera obemärkt medan jag fäster blicken på dig som plötsligt kliver in i biblioteket med en trave böcker i famnen.

"Felix?" Frågar Ogge och jag hummar som svar medan min blick forfarande följer dina rörelser. "Om du inte har känslor för honom, varför tittar du då på honom som att han är den enda i världen?" Frågar han och jag vänder blicken mot Ogge som sitter framåtlutad i fåtöljen och sänder mig en lång, menande blick.

"Det gör jag inte alls, han, eh, hans tröja är snygg bara" svamlar jag ur mig och Ogge suckar djupt, sjunker ner i fåtöljen och slår demonstrativt en bok i huvudet på sig själv vilket bara får mig att skratta och skaka på huvudet åt honom.

"Åh h-hej Felix" din röst når mina hörselgångar och jag lyfter blicken för att möta dina blåa ögon. "H-hej Oscar" får jag ur mig och hör Ogges suck över min plötsliga blygsamhet.

"Jo jag tänkte, eh, jag vill bjuda tillbaka efter bion så jag tänkte att du kanske, alltså om du inte har något för dig, alltså bara om du vill, du kanske skulle vilja äta middag med mig imorgon kväll?" Får du ur dig med en nervös ton och mitt hjärta slår dubbla slag över din fråga innan jag lite för ivrigt nickar på huvudet. "J-ja gärna, det vore, det hade varit jättekul" får jag ur mig medan jag mentalt örfilar mig själv. Vem benämner ens en middag som "jättekul"?

"Åh men vad, vad kul! Ska vi ses vid plattan igen? Typ runt sju? O-om det passar alltså" får du fram med en snabb röst och jag nickar ivrigt ännu en gång. "V-visst det blir jättebra" yttrar jag snabbt och vi båda ler stort innan båda tittar ner i golvet exakt samtidigt med skära kinder.

Så fort du gått så lyfter jag blicken och tittar över på Ogge som sitter med korsade armar och ett flin på läpparna. "Låter väldigt mycket som en dejt enligt mig" konstaterar han och jag himlar bara med ögonen och försöker spela oberörd.

Men inombords ler jag, för du bjöd ut mig.