Skinny love ~ foscar

Kapitel 64

Det är kyligt i luften trots att det forfarande är sommar. Men klockan är tidigt på morgonen och solen har ännu inte riktigt gått upp ordentligt. Vi står samlade på perrongen, du, jag och din familj.

Dagen är här. Dagen då du flyttar till en helt annan stad och jag stannar kvar här hemma. Du och jag står lite avskilt från resten av din familj och dem låter oss, de förstår att vi behöver få säga hejdå.

"Jag vill inte Felix" yttrar du sorgset och jag drar in dig i min famn där du desperat klamrar dig fast. Jag försöker frenetiskt att hålla tårarna nere, försöker vara stark för dig. För båda kan inte bryta ihop, då kommer du aldrig att åka.

"Det här kommer att bli jättebra Oscar. Det är din drömskola, du kommer att trivas så bra och jag vet att du kommer att vara grym. Jag är så stolt över dig. Och jag kommer stanna här, dansa och verkligen satsa på det jag brinner för. Och vi två, vårt förhållande kommer bara att stärkas av det här. Jag lovar. Vi ska träffas varje helg, varje lov och ringa varandra varje dag. Allt kommer att bli hur bra som helst" jag försöker verkligen att övertala mig själv i samband med att jag lugnar dig. Jag vet inte om jag lyckas med något av det.

"Jag kommer att sakna dig så mycket. Jag kommer att sakna att sova med dig, jag kommer sakna att se dig varje dag, jag kommer att sakna våra spontana roadtrips på kvällarna när vi inte har något bättre för oss. Jag kommer att sakna dig och oss så sjukt jävla mycket" får du ur dig med en sorgsen stämma och jag suckar ljudligt innan jag nickar lite. 

"Jag med älskling, jag kommer att sakna allt. Men speciellt så kommer jag att sakna dig, dig och din dagliga närvaro. Jag kommer att sakna dig så mycket" yttrar jag dystert och drar in dig i min famn. Så tätt som möjligt. Ömt placerar jag mina läppar mot din panna ett flertal gånger medan jag betraktar hur tåget stannar till vid perrongen. Tåget som ska ta dig ifrån mig.

"Jag måste gå" yttrar du sorgset och jag nickar lite innan jag tvingar fram ett leende. "Ring mig så fort du är framme så jag vet att allt gått bra, försök att inte oroa dig nu. Allt kommer att bli jättebra" yttrar jag och du nickar aningen osäkert innan du drar in mig i en otroligt känslosam kyss vilket nästan får mig att bryta ihop fullständigt.

"Jag älskar dig" yttrar du sorgset och jag tvingar fram ett leende och kysser dina läppar ännu en gång. "Jag älskar dig" yttrar jag och dina tårar spiller över vilket gör att jag lyfter händerna för att stryka undan dina tårar. "Baby, allt kommer att bli bra" yttrar jag ömt och drar in dig i min famn en sista gång på ett tag. "Och om det inte blir det?" Frågar du med en skrämd röst och jag möter din tårfyllda blick. "Det blir bra, jag lovar" får jag ur mig med ett försök till en övertygande röst.

"Du missar tåget älskling" säger jag när du klamrar dig fast om min nacke och du snyftar till innan du motvilligt släpper taget om mig.

Du backar motvilligt i riktning mot tåget och när vi är tvungna att släppa taget om varandras händer så snyftar du till innan du tar ett djupt andetag och kliver på tåget. Jag tvingar fram ett leende och ger dig en slängkyss och du fingrar menande på halsbandet som hänger runt din hals.

När jag ser tåget försvinna allt längre bort så ursäktar jag mig från din familj och skyndar mig bort en bit. Bakom hörnet går det inte längre att hålla tillbaka tårarna och jag sjunker ner på huk samtidigt som tårarna spiller över och jag gråter högt.

Jag har alltid vetat att distansen kommer att förändra oss, jag hoppas bara att det inte blir till det sämre.