Skinny love ~ foscar

Kapitel 70

Tårarna efter att ännu en gång ha sagt hejdå och sett dig åka har precis torkat när jag kommer in i dansstudion och genast får ögonkontakt med Ogge som förvirrat går över till mig.

"Jag trodde Oscar var här den här helgen?" Frågar han och jag nickar kort. "Det var han, han åkte imorse" yttrar jag känslokallt och han rynkar lite på pannan. "Jag trodde att han skulle stanna hela helgen?" Yttrar han förvirrat och jag suckar. "Planerna ändrades, okej?" Yttrar jag hårt trots att jag egentligen inte är det minsta arg på Ogge. Men det är så mycket enklare att vara arg.

"Pratade ni igenom saker?" Frågar han försiktigt och slår sig ner på bänken där jag placerar min väska. "Nej, inte direkt" yttrar jag bara kort och Ogge suckar. "Felix..." Yttrar han men jag drar bara en stressig hand genom håret, slänger in min väska i ett av skåpen i omklädningsrummen och rör mig hastigt bort mot en ledig sal.

Jag börjar att värma upp i tystnad och kan se i spegeln hur Ogge följer efter mig in i salen och ställer sig lutad mot balett stängerna med korsade armar över bröstkorgen. "Det kanske är bäst att ni tar en paus?" Yttrar han plötsligt och hans ord får mig att stanna upp helt och från ingenstans dyker en klump med tårar upp i halsen på mig. "V-va?" Snyftar jag fram och Ogge går fram till mig och placerar handen över min axel.

"Jag säger inte att ni ska göra slut Felix, det är inte så jag menar. Men ibland är det bra att ta en paus, ni får en chans att släppa varandra för ett tag och verkligen tänka igenom saker och ting. Det kanske är det ni behöver" yttrar han lugnt och omsorgsfullt och trots att jag vet att han bara värnar om mitt bästa så skakar jag bryskt på huvudet och torkar bort de få tårar som redan hunnit spilla över.

"Jag vill inte släppa honom, jag vill inte ta en paus. Hur skulle det göra någonting bättre? Vi håller redan på att glida ifrån varandra och att ta ännu mer avstånd känns inte direkt som en bra lösning på problemet?" Får jag ur mig med en panikslagen stämma och Ogge suckar tyst. "Men kan ni fortsätta som ni gör nu då?" Frågar han och jag förblir tyst, för jag har inget bra svar på frågan. Uppenbarligen kommer det inte att fungera om vi fortsätter såhär, men jag vet inte vad vi annars ska göra.

"Jag tänkte satsa på det manliga solot inför tävlingen" yttrar jag istället och han hajar till en aning över mitt plötsliga byte av samtalsämne. Men lyckligtvis förstår han att jag inte vill fortsätta prata om mig och dig och hakar snabbt på samtalsämnet. "Det kräver sjukt mycket jobb och tid, det vet du va?" Frågar han och jag nickar. "Tid har jag gott om och jag tänker jobba stenhårt så jag är inte orolig" yttrar jag och han nickar lite innan han slänger en blick på klockan.

"Jag och Omar ska ut och äta ikväll, kan du inte följa med Felix? Det blir bra för dig att tänka på något annat" yttrar han bedjande och jag ler lite över hans omtanke men skakar ändå envist på huvudet.

"Tack för erbjudandet men jag tror att jag avstår den här gången. Jag måste fortsätta träna om jag vill ha solot" yttrar jag ursäktande och blir bemött av en något orolig blick. "Okej men snälla slit inte ut dig" yttrar han oroligt och jag skakar lite på huvudet. "Nejdå, det är ingen fara med mig" yttrar jag men han ser inte helt övertygad ut när han lämnar mig ensam i salen.

Jag möter min blick i spegeln och tänker på hans ord. Inte för att jag överväger att ta en paus, utan för att det skrämmer mig att det är där vi hamnat. Att min kärlek för dig faktiskt har blivit skadlig hade jag aldrig förväntat mig.