Skinny love ~ foscar

Kapitel 25

Jag sitter med hakan lutandes i handen och betraktar dig där du sitter med en koncentrerad rynka i pannan och låter fingrarna röra sig snabbt över tangentbordet på din dator. Mitt i din koncentration lägger du märke till att jag stirrar på dig och ett leende pryder dina läppar vilket får även mig att le.

"Felix" yttrar du med ett leende på läpparna och jag möter din blick när du blickar över på mig. "Mmm" mumlar jag ofokuserat fram, kan bara fokusera på dina vackra drag och lysande blå ögon som möter mina. "Uppsatsen ska in idag" yttrar du roat när du märker att min koncentration inte alls ligger vid vad du säger. "Mmm" mumlar jag fram vilket får dig att skratta lite innan du lutar dig fram och kysser mig ömt på kinden.

"Du kanske ska börja" får du fram sen och dina ord når äntligen mitt medvetande. Förvirrat flackar jag med blicken mellan ditt ansikte och ner mot ditt välskrivna dokument. "Vänta va? Ska den in idag?" Frågar jag förvirrat vilket får dig att skratta lite innan du nickar. "Vad skulle vi ens göra? Vad handlar den om?" Frågar jag vidare och du skakar lite på huvudet åt mig innan du vrider lite på skärmen så att jag kan läsa igenom frågorna.

När jag suckandes lutar mig bakåt i stolen så får jag syn på Ogge som sitter en bit bort med blicken fäst i sin telefon. "Varför sitter han ensam?" Yttrar jag förvirrat, mest för mig själv men du uppfattar mina ord och följer min blick. "För att du sitter här med mig" yttrar du lugnt och jag möter din blick i några sekunder innan jag reser mig.

"Kan jag, är det-" "det är lugnt Felix, gå över till honom. Jag hjälper dig att börja med uppsatsen sålänge" yttrar du och jag ler stort innan jag böjer mig ner för att kyssa dig ömt på läpparna. "Du är bäst" yttrar jag innan jag rör mig bort mot Ogge.

"Hej där främling" yttrar jag när jag sjunker ner bredvid honom och han rycker till en aning innan han möter min blick och med ens slappnar av. "Tjena" yttrar han lugnt och jag ler vilket han är snabb med att besvara.

"Hur är det?" Frågar jag och han rycker lite på axlarna innan han ler ännu en gång. "Jodå det är bra, hur går det med Oscar?" Frågar han och jag blickar över på dig som koncentrerat sitter med blicken fäst på min datorskärm. Jag kan inte låta bli att le när jag betraktar dig. "Det går väldigt bra. Har inte du något på gång mannen?" Frågar jag och hans blick flackar ner i golvet. "Äh det är tyvärr obesvarad kärlek. Men jag ger inte upp, du hittade ju Oscar så då kan jag också hitta någon" yttrar han lugnt och jag lyfter lite på ögonbrynen. Visste inte ens att han var kär i någon.

"Men är du säker på att kärleken är obesvarad då?" Frågar jag försiktigt och han möter min blick i några sekunder innan han nickar. "Ja, jag är ganska säker på det" yttrar han med ett leende som inte riktigt når ögonen och jag nickar lite för mig själv.

"Men ge inte upp, du kommer att hitta någon. Det är jag säker på" yttrar jag och han ler. "Jag hoppas det"

. . .
Åh Felix, om du bara visste