He drives me crazy | f.s

Kvalvecka - Tisdag

"Kayla!"

Långsamt öppnar jag ögonen, och allt jag kan se är det bländande ljuset från solen som skiner in från fönstret.

"Kayla, vakna!"

Efter några sekunder, när mina ögon har vant sig lite mer vid ljuset, så öppnar jag dem helt. Men jag ångrar genast mitt beslut och drar täcket över mitt huvud igen så fort som möjligt.

"KAYLA"

Jag flyger skräckslaget upp ur sängen och jag kan se att Josefine står framför mig. Hennes ansiktsuttryck är inte glatt över huvudtaget.

"Jesus Josefine, du skrämde livet ur mig!"

Hon lägger sina armar i kors.

"Skojar du med mig Kayla?! Är du alltid såhär svår att väcka?"

Jag börjar skratta och efter några sekunder mjuknar Josefines ansiktsuttryck.

"Jag har hört några gånger att jag är lite svår, japp"

"Är inte alls överraskad" fräser hon när hon tar en vit tjocktröja, ett par svarta jeans och ett par strumpor och kastar dem på mig.

"Ajj!" även fast det bara var kläder så gjorde det ont när de träffade mig. Josefine är tydligen väldigt stark också, då vet jag det.

"Skynda dig, vi ska vara hos sångpedagogen om 15 minuter"

"Okej, okej! Jag kommer"

Jag kastar på mig kläderna och bara några minuter senare står jag i korridoren utanför mitt rum.

"Färdig?"

"Aa, ska bara låsa dörren" jag trycker in nyckeln i nyckelhålet och snurrar runt den tills jag hör ett klick.

Vi springer längs korridoren tills vi är framme i lobbyn. Väl där inser jag plötsligt att jag inte har en aning om var sångpedagogens kontor ligger.

"Ehmm Josefine..." nästan viskar jag samtidigt som jag tar tag i hennes arm.

"Vad är det?"

"Vet du var det är?"

Hon stelnar till och tittar på mig med panik skymtandes i blicken.

"Nej! Det trodde jag du visste!"

"Jaha, men gå och fråga någon annars då"

Hon muttrar något som är omöjligt att höra och går fram till en äldre man.

"Ursäkta, men vet du var sångpedagogens kontor är?"

"Åh, det är precis runt hörnet. Gå till höger när ni kommer ut från lobbyn, följ trottoaren ett tag och så ser ni det. Det är inne på byggnaden där framme" vi tackar honom, springer ut från hotellet och går till höger.

Efter cirka 50 meter går vi över en korsning och sedan ser vi äntligen byggnaden. Utanför går det runt minst 100 elever med högar av böcker i famnarna. Det ser ut som att kontoret är i någon slags skola eller nåt. Yay.

"Skynda dig! Kvider Josefine och vi börjar springa mot ingången. Precis utanför finns det en karta över hela skolområdet och vi söker i panik efter kontoret.

"Hittade det" ler jag och vi rusar in. När vi äntligen hittar vår destination så drar jag upp ärmen för att se im vi är i tid. Till min lättnad är vi 2 minuter tidiga.

Jag suckar lättat och Josefine frågar inte ens om vi är i tid, hon verkar förstå av mitt ansiktsuttryck. Snart öppnas dörren till kontoret och ut kommer den kaxiga killen som var i konferensrummet.