He drives me crazy | f.s

Vecka 1 - Fredag

*sms-signal*

Jag vaknar med ett ryck och tittar på mobilen som ligger precis bredvid mig. Det är ett sms från Felix.

---------------------------------
Felix 😌, 8.44
Hejj, är du klar?
---------------------------------
Fan. Helvetes jävla skit. Har jag seriöst försovit mig på den viktigaste dagen på hela veckan?!
---------------------------------
Jag, 8.45
FAN HAR FÖRSOVIT MIG 😳
Kommer om 10
--------------------------------
Mina fingrar dansar över tangentbordet på mobilen och jag skriver snabbare än jag någonsin gjort förut. När smset är skickat så flyger jag upp ur sängen, slänger på mig kläderna som jag (tack och lov) tog fram igår kväll. Jag drar lite mascara på mina ögonfransar och sprutar lite parfym innan jag tar ett hårt grepp om hårborsten.

Snabbt borstar jag ut håret som på något magiskt vis lyckats trassla ihop sig till en slags boll, och självklart har den gjort det just idag när jag behöver vara som snabbast. Suck. När jag äntligen är färdig stoppar jag ner mobilen i bakfickan och flyger ut ur rummet.

Snabbt rusar jag ner längs korridoren och när jag äntligen ser en otålig Felix i lobbyn tar jag ett djupt, lättat andetag.

"11 minuter" säger han och pekar upprepade gånger på sin armbandsklocka. Hans ansikte är täckt av ett stort flin.

"Va?"

"Du sa att du skulle komma om 10 minuter, nu har det gått 11"

"Men ge dig nu, kom vi måste dra" suckar jag och drar honom i ärmen mot utgången. Han slutar inte titta på mig med det där stora flinet och till slut kan jag inte hålla minen utan jag brister ut i skratt.

"Jaså det var lite roligt ändå" skrattar han oskyldigt och jag slår till honom lätt på armen.

"Tyst nu och följ med" ler jag. Hur mycket jag än försöker kväva leendet så går det inte. Inte när Felix Sandman är inblandad i alla fall.

-1 timme senare-

"Gud, vad bra det låter! Jag förstår det inte" ler Kerstin.

"Tack så mycket, verkligen" säger jag och Felix nickar instämmande.

"Jag tror inte ni behöver öva er mer nu utan tänk på att dricka mycket vatten under dagen och repetitionerna, så ni inte sliter ut er i onödan"

"Det ska vi inte Kerstin, tack för allt så ses vi nästa vecka" säger Felix och reser sig upp från stolen, och jag gör detsamma. Vi säger hejdå till Kerstin och går tillsammans ut från hennes kontor.

-Senare på kvällen, innan programmet börjar-

Nu under dagen har vi bara tagit det lugnt. Jag, Felix och Josefine åkte in till stan och åt lunch och bara pratade, vilket var jättemysigt. Vi blev till och med stoppade av några tjejer som ville ta bild med oss, det var jätteovant men väldigt kul att folk redan känner igen en.

Nu börjar sändningen om några få minuter och jag känner hur nervositeten hinner ikapp trots att jag har lyckats hålla mig så lugn under dagen.

"Är inte du nervös?!" kvider Josefine och jag nickar hastigt.

"Självklart! Även fast ingen av oss kan åka ut så är det fortfarande sjukt nervöst"

Plötsligt hör jag Per säga välkommen och presentera deltagarna. Programmet är igång.

De första två deltagarna slussas ut där den ena ska börja sjunga direkt och den andra ska stå beredd. Så fortsätter det genom hela programmet, och det går faktiskt helt okej för mig. Jag sätter låttexten perfekt och juryn ger bara bra respons vilket ger mig mycket självförtroende till min och Felix duett.