Lost souls (SLUTFÖRD)

Alec

"Slu.." En kille med svart hår stod plötsligt några meter bakom Jace. Zozo hade inte sett honom gå dit eller sett honom innan han dök upp mitt i en mening. Han hår var svart, kolsvart som natten och var kortklippt. "Jace, varför.." Han avbröts mitt i meningen och tittade på Zozo med en blick fylld av avsky. "Vi ska inte blanda oss med mondisar Jace.. Du vet det.." Han s röst antydde samma sak, avsky.

"Du vet att du inte är mer värd än mig du häller..?" Zozos röst var kaxig och självsäker, Jaces blick var varnade mot henne och det kändes som om dem känt varandra i en evighet och inte bara under kvällen. För det var väll han som mördade tjejen..? Hon den vackra på Pandemonium. "Alec jag skulle bara avsluta detta.." Han lät snäsig mot killen som antagligen hette Alec och log mot Zozo. "Zozo det är inte som du tror, som du sett det. Om man tänker på 'mordet' jag utförde du vet vart.."

Alec suckade högt och vände sig om. "Jace ho har inte sett dig sålänge du använde onsynlighetsrunan..." Zozos rädda men endå nyfikna blick vändes mot Alec. "Onsynlighetsruna..?" Alec gav henne en kylig blick. "Lämna henne Jace.." Jaces blick var vass och säker på va vad han ville. "Nej jag tänker inte lämna henne, hon kan se oss Alec.." Hans blick flackade mellan Zozo och Alec med en rädsla som var döljd i alla andra känslor.

Zozo suckade bara. "Jag står här framför dig, prata inte om mig som om jag inte vore här.." Hon lät snäsig och gav Alec en sur blick. "Äch, tyst på dig flicka.." Han tog tag i Jace och drog med honom några meter bort där han böjde sig fram och viskade något i hans öra. Jace såg upprörd ut och tittade på sin såkallade vän.
"Alec jag tar med henne till institutet vad du än säger, och dessutom skiter jag totalt i Klaven och vad han tycker."

En till del idag bara för att jag suttit på tåg i 10 timmar o nu ska åka buss i tre timmar ;c