Lost souls (SLUTFÖRD)

Besvärjaren

Magnus stod böjd över Zozo några minuter efter att Alec förklarat vad som hände med flickan för honom. Han hade fått stopp på hennes kraftiga hosta och drog fingrarna över hennes panna. "Alec, be din syster badda hennes panna år mig medans jag pratar med Hodge och Jace?" Han log mot Alec och gick förbi honom ut ur rummet lekandes med en blå låga som av magi svävade över hans handflata.

Alec stod kvar i flera minuter och bara tänkte på Magnus leende. Han tänkte på den Olivfärgade hyn, det tillfixade perfekta svarta håret, hans rörelser och Hans röst. Allt detta satt fast i Alecs hjärna och han skakade på huvudet. "Okej.... Isabelle!?" han började genast gå mot hennes rum med snabba steg för att ta tag i sin syster och låta henne göra som Magnus sagt.

Magnus flinade snett mot Hodge. "Goddag." Han slog sig ned på stolen brevid Jace och log åt tanken på Alec. "Så Magnus, kommer mondänen tillfriskna snart eller hur går det med den delen? Vi vill inte ha henne här alltför länge..?" Hodge lät kall på rösten men endå inte, han hade en otydlig stämma och tittade ned i boken han läste. "Fast... Hon är ingen vanlig mondän Hodge..?" Jace suckade och tittade på Magnus.

"Jace du har rätt, hon är ingen vanlig mondän men hon är inte häller en nedomvärldare.. Och dessutom kommer hon vara uppe på benen imorgon om febern inte stiger ytterligare." Han log lungt och mötte Jaces ögon som glittrade vackert av den gyllende nyansen men endå inte i närheten av Alecs djupblåa färg.

"Men hon är inte en av oss.." Hodge la ifrån sig boken på bordet. "Och ingen som inte tillhör oss ska igentligen bli insläppt här. Claven skulle stänga ned institutet och skicka oss alla till Alicante. Så detta får inte komma ut till någon annan än dem som bor här för tillfället." Han tittade på Jace med en blick som var medlidsam men endå kall. "Och hon ska ut här ifrån när hon kan gå själv. Okej Jace?"

Jace nickade för att visa att han förstod och reste sig upp. "Jag ska kolla hur det är med henne bara.." Han flinade mot dem och lämnade bibloteket med lätta fötter och klev över katten som satt utanför dörren. "Har du tjuvlyssnat Fetto..?" Katten Jamde till svar och han skrattade till för sig själv. "Okej, Kom nu?" Han började gå med långsamma steg genom korridoren för att komma till sjuksalen.

Det första Isabelle såg var en katt, en Tjock en dessutom och sedan kom Jace in. Hon log mot honom. "Hon borde vakna snart men jag vet inte riktigt?" Hon vände ryggen mot Jace och katten för att lägga undan den fuktiga handduken och i samma ögonblick slog Zozo upp ögonen.

-----------------------| |-----------------------
Okej gissa hur många gånger jag skrivit om detta kapitel för att det blivit för kort eller bara dåligt?
Men jag har första boken ur Game of Thrones och är så sjukt taggad på att läsa den! ;)