Lost souls (SLUTFÖRD)

Leenden och vatten

Jaces blick svepte över Zozo, han log utan att märka det själv och sjönk ned på pallen brevid henne. "Hur är det..?" han lät smått orolig och log med hela ansiktet.

"D-det är..." Hon svalde hårt för att ens kunna säga dem sista orden med en hes torr röst. "Okej, vad hände ens...?" Hon knep ihop ögonen hårt för ljuset skavde i ögonen på henne och torkan i munnen var otrolig.

Jace log snett och reste sig "vi blev attackerade... Vi tar det imorgon..?" Han gick fram till ett bord med en kanna vatten och några glas vatten på. "Vill du ha ett glas vatten?" Flickan nickade mot honom och han fyllde ett av dem många glasen med vatten innan han gick till henne och gav henne vattnet. "Varsågod..." Han log snett igen och gick för att hälla upp lite vatten till sig själv.

"V-vart är Seth..?" Zozo stammade fortfarande men var inte lika torr i halsen efter att ha halsat halva glasets innehåll. "Pojken du var på Pandemonium med eller?" Hon tittade på killens gyllende hår som låg perfekt över nacken och hans axlar som rörde sig långsamt. Hon nickade men insåg sedan att han inte hade ansiktet mot henne. "Ja.. Han heter Seth.." Hon log snett och drack ytterligare lite ur glaset.

"Jaja, Seth då.. Jag vet inte, han åkte väll hem..?" Hans röst lät lite irriterad och han sträckte sig efter en handduk för att torka upp lite vatten som  han spillt på bordet brevid glaset. "Men... Mmh..." Han la märke till den lilla gnuttan besvikelse som följde sig i hennes röst och log fort för sig själv,  innan han tog glaset och satte sig ned på stolen igen. "Vadådå, vad tänkte du på?"

Hon suckade smått och satte sig upp i sittande ställning mot väggen. "Jag vet inte... Det känns som om något hänt honom bara..." Han slutade le och tittade bara ned i sitt glas. "Han är en vanlig människa. Inget skulle hända honom..?" Han riktade blicken mot Zozo och log igen. "Fast... Vadå vanlig människa? Jag gillar inte när du säger så.." Hon log snett och tittade på honom försiktigt, granskade hans tydliga drag, hans tydliga käkben och dem gyllenbruna ögonen inramade av det gyllende håret.

Dörren slogs upp med en smäll och Isabelle kom in snubblandes. "Jace vampyrerna... Kan vi prata enskilt..?" Hon gav Zozo en ogillande blick och lämnade rummet. "Vadå vampyrer? Ni skojar vah?" Zozo såg osäker ut och tittade på Jace med smått rädda ögon. "Nej vi skämtar inte. Gå ingen stans. Jag kommer strax..." Han lämnade rummet och bara Zozo var kvar omringad av tystnad med den feta katten sittandes på golvet.

_____________
Jag hoppas att du är glad som fått mig att må såhär. När du mår bättre själv kan du fan skriva till mig och ursäkta dig för att du är en sådan jävla idiot ^^

Idc...  jag kan illafall tagga på att sätta in tandställningen och 2 veckor istället för idag ^^ ingen mer choklad efter det ._.