Lost souls (SLUTFÖRD)

Dem andra

Jace tittade på izzy. "Vad ville du..?" Han lyfte ena ögonbrynet då hon såg väldigt stressad ut och suckade omärkbart. "Jag...Vi måste till Camille... Dem har tagit en människopojke.." Hon drog handflatorna mot jeansen för att svepa bort den tunna hinnan av svett som bildades gång på gång. "Jaha? Klarar ni inte det själva eller..?" Han lät frustrerad och tittade bak på dörren gång på gång som för att kolla om Zozo rest på sig för att tjuvlyssna.

"Jo men Jace snälla hon klarar sig i några timmar utan oss..?" Nu var det Isabelles tur att sucka åt sin halvbror. Han hade aldrig betett sig såhär. Han hade aldrig vart såhär försiktig, såhär medvetandes om en människoflicka. Om man ens kunde kalla henne det.

Zozos fötter nuddade det kalla stengolvet och hon gick försiktigt mot dörren, tittade på katten med seriösa ögon och försökte höra vad som sades utanför rummet. "Jag gör det... Vi går om en timma..?" Jaces stämma lät irriterad och hon tittade ut genom det lilla nyckelhålet.
"Okej, en timma och sedan går vi. Alec måste endå hitta ett sätt att komma in i Camille och Célines håla..." Det var då katten jamade. Zozo föll baklänges ned på rumpa av det oväntade ljudet och Jace smällde upp dörren nästan rakt på henne.

"Vad gör du människa..?" Jaces röst lät nästan ironisk och zozo rodnade. "Jag...Uhm..." Hon stammade och reste sig upp på skakiga ben. "Alltså jag..." Izzy tittade misstroget på henne. "Du ville veta vad vi sa och försökte då höra men var klumpig nog att inte få katten att hålla käften och sedan ramla? Churtch kom nu.." Hon vände sig och och gick iväg med säkra steg och katten efter sig. Servar såhär insåg att Jace skrattade till tyst åt hennes klumpighet.

"Varför är hon en sådan bitch?" Zozo fräste och tittade på Jace. "För att hela släkten Lightwood är perfektionister om man räknar bort Alec." Han log och gick ini rummet. "Hon ska bara hämta kläder till dig som inte är en av mina stora t-Skirts..." Han log snett "jasså... Uhm.. Jaha...." Rodnaden spred sig som en eld över hennes ansikte och hon tittade generat bort kunde Jace se. Och Fyfan vad söt hon var. Hon stod bara där och tittade ned i golvet och han stod bara där och tittade på henne. Den söta jäkla människan som man inte annat än kunde bli kär i direkt. "Men det gör inget antar jag?" Han skrattade tyst när hon tittade upp mot honom helt röd i ansiktet för att sedan sätta händerna för kinderna och nicka.

"Såååå...." Isabelle kom in och såg dem ståendes, med blickarna på varandra och skrattade kort. "Zozo, kläder?" Hon log vänligt och knuffade sig in mellan henne och Jace. Jace backade fort några steg och skrattade till stelt. "Jace, Hejdå?" Isabelles röst lät aningen retsam och hon la dem svarta kläderna i Zozos famn innan hon körde ut sin bror ur rummet för att låta människoflickan klä på sig bättre kläder för en Jackt.

_________________
ASSÅ GUD VARFÖR FINS DEN SNYGGA MÄNNISKAN FRAMFÖR MIG, HAN LOG TILL MIG FKABF OMG JAG DÖR HES SO HOT OMFG
Vi ses snart igen med mer händelserikt kapitel!