Vi drog ifrån den ganska långa kyssen. Han släppte taget om min midja och lät sina händer dra frusterat i hans ljusbruna hår.
"Du kan inte hålla på såhär" säger han och tittar suckar.
"Vad kan jag inte hålla på med?" frågar jag och han ger mig en blick. En riktig 'ärduheltjävladum' blick.
"Du följer med mig hem och ligger och myser med mig, kysser mig och umgås med mig en hel helg. Sen så på måndagen så ligger du med Felix och så" säger han argt och jag biter i min svullna läpp.
"Felix var en hämnd på dig Ogge! För att du ignorerade mig" utbrister jag. Han ger mig inget svar utan han bara står där. Så jag bestämmer mig för att gå ifrån honom. Jag vänder mig om och ska precis ta ett steg när jag hör hans röst som nästan kvävs av tårar.
"Jag förstod denna helgen att jag var så jädrans kär i dig! Sen du började första ring här så har jag varit intresserad i dig. Men jag har aldrig vetat hur jag skulle berätta det. Det jag sa om min status är inte att jag skäms över dig. Utan jag har ett rykte om att jag aldrig blir kär. Men nu är jag så himla kär i dig. Okej?!"
Jag vänder mig om mot honom när han orden har lämnat hans mun. Chockad som jag var så fick jag inte fram något ord.
"Säg nåt då!" utbrister han och jag skakar svagt på huvudet.
"Jag- jag vet inte vad jag ska säga" mumlar jag fram.
"Jag förstår. Du är kär i Felix"
"Det är i-" säger jag men han avbryter mig.
"Glöm det" avbryter han och går förbi mig. Jag tittar efter honom och känner tårarna bränna bakom ögonlocken, även en tår glider sakta ner över min kind. Då förstod jag en sak,
Att jag skulle aldrig ha följt med Felix hem i måndags.
