Kär i min bästis bror

Fortsättnig

Hej! Alltså förlåt så mycket för att jag inte har skrivit på jätte länge nu men nu ska jag börja igen, så nu kör vi!❤️

Jag tittade oroligt på Hampus och ställde mig sen upp för att gå upp till Felicia eftersom hon verkade upprörd. När jag gick upp för trappan såg jag att Felicia hade stängt dörren till hennes sovrum så jag gick tyst fram och knackade innan jag öppnade försiktigt. "Hur är det?" fick jag fram, jag var rädd att hon var arg efter att ha sett mig och Hampus tillsammans. Felicia satt på sängen med huvudet i händerna. "Det...det är bara så..." började hon. "Ja...?" sa jag frågande. "Jag vet inte om jag..." hann hon säga innan jag avbröt henne hastigt. "Om det handlar om mig och Hampus så är det inget mellan oss" ljög jag. Felicia tittade tårögd men förvånad upp mot mig. "Va? Nej jag tänkte säga att jag inte var så schysst mot Filip" sa hon. Jag suckade lättnad. "Vad hände?" frågade jag och försökte låta förstående. Det märktes att hon tvekade innan hon svarade. "Han ville...alltså jag tror han" hon slutade och begravde huvudet i händerna igen. Hon behövde inte säga mer, jag kände Filip och visste precis vad han hade försökt göra. Jag försökte ändå dölja hur arg och besviken jag var på honom och började prata med Felicia så att hon skulle må bättre.

När jag äntligen fått henne att må bättre frågade hon... "Förresten, vad är det mellan dig och Hampus?" Jag blev tyst och rodnade. Jag var inte säker på hur Felicia skulle ta det, om jag berättade att jag faktiskt var kär i hennes bror skulle hon kanske tro att jag brydde mig mer om Hampus än henne, hon skulle kanske aldrig förlåta mig. "Inget, hurså?" sa jag oskyldigt och tittade ner i golvet. Felicia skrattade till och puttade till mig i sidan på skämt. "Äsch försök inte, jag såg när ni..." jag avbröt henne igen. "Det var inget vi bara..." Felicia skrattade igen och ställde sig upp. "Aja ni råkade säkert bara" sa hon och blinkade mot mig innan hon gick ut från rummet och in i badrummet. Jag ställde mig också men gick istället ner till Hampus igen. Han satt i soffan och väntade, lika söt som alltid. Jag sjönk ner i soffan bredvid honom och pustade ut. "Kom hon på oss?" frågade Hampus osäkert. "Jag vet inte riktigt" svarade jag. Han nickade. "Var är hon nu då?" frågade han. "Där uppe" svarade jag igen. Jag började fundera på vad Felicia hade sagt om Filip, han skulle inte få bråka med min bästis. "Jag måste ringa till en kompis, jag kommer snart" sa jag till Hampus som tagit upp mobilen och kollade igenom instagram. "Okej" sa han och tittade leende mot mig. Jag gick in till köket och tog fram mobilen. Jag letade upp Evelinas nummer och ringde.

"Ja det är Evelina" svarade hon efter några sekunder. "Hej, det är Sara!" sa jag glatt. "Hej! Hur är det?" fortsatte hon, det hördes att hon blev glad när jag sa att det var jag. "Jo det är bra men jag tänkte fråga om du har Filips nummer?" jag tänkte att eftersom det var hos henne som jag träffade Filip första gången borde hon ha hans nummer. "Ja...det har jag men varför vill du ha det? frågade hon och lät misstänksam. "Han har gjort nått riktigt dumt så jag vill få tag på honom" svarade jag. Det blev tyst ett tag. Sen fortsatte Evelina. "Okej jag skickar det" hon lät fortfarande misstänksam. "Tack, jag ska berätta vad det handlar om men inte just nu" sa jag tacksamt. "Okej hejdå" sa hon glatt. Vi la på och som Evelina sagt skickade hon numret direkt. Jag klickade på det och valde att skicka sms.

"Jag vill inte att du utnyttjar Felicia, hon förtjänar mycket bättre än dig. Och jag fattar inte hur du kunde försöka med mig när du redan var tillsammans med henne, låt henne va" - Sara

Jag skickade... Efter nån minut skrev han tillbaka.

"Du skulle bara våga säga något till henne om det här"  -Filip

"Tror du inte jag vågar?" - Sara