Affected

9.

Kära Alec

Idag gick jag till din grav för första gången efter begravningen. Men det vet du ju säkert redan eftersom du ser ner på mig från himlen.

Det var svårare än vad jag trodde. Jag tänkte att jag vad stark och skulle klara det, men fan Alec jag kunde knappt gå in på kyrkogården utan att bryta ihop.

Känslan är så märklig. Det är som att jag ligger på bottnen av havet och ser upp mot ytan. Mina lugnor skriker efter syre men jag kan inte ta mig upp. Jag kan se människor bada över mig, men ingen hör mina rop på hjälp för jag är fast i den mörka och kalla djupet.

Jag är fast utan dig. Du hindrade mig ifrån att drunkna. Du räddade mig ifrån smärtan. Du räddade mig ifrån döden.

Men jag kunde inte rädda dig.

Xx, din Leah

. . . . . . .
Jag byter omslag hela tiden, jag vet, men jag blir aldrig nöjd...