Affected

12.

Kära Alec

Idag fick jag ett samtal från polisen. De har hittat en ledtråd som kan leda dem till Mike.

Helt ärligt vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Den ständiga rädslan för Mike är nästan outhärdlig, men den får mig påmind om dig. Är det konstigt?

Med vetskapen om att polisen börjar knappa in på honom fick mig i alla fall att ta mig mod till att gå till skolan. Jag känner mig så patetisk till skillnad från alla andra. Du ställde dig framför en pistol och tog en kula, det gör dig modig. Och även om jag inte vill tycka det här så är Mike modig med, för han tog beslutet att kunna leva med det faktum att han tagit ett liv. Det kanske inte är det man tänker på när man säger ordet modig, men på hans egna skruvade sätt var han det.

Jag ska försöka vara modig. Jag klarade en hel dag i skolan utan att bryta ihop, och det kallar jag framsteg. Jag får ta myrsteg och försiktigt jobba mig framåt. Och tillslut kommer jag bli lika modig som du.

Xx, din Leah

. . . . . .
It's my birthday today och nu kan inte pappa tvinga mig till att använda cykelhjälm längre :)))