Affected

17.

Kära Alec

Vinden mojnar, molnen skingras, regnet upphör. Himlen blir plötsligt blå igen och det är först då i den tystnaden efter stormen som vi får veta vilka som var starka nog att överleva den.

Varje människas tankar fungerar som en svårlöst ekvation. Kan man inte alla termer och sätt att gå till väga kan man aldrig lösa den. Från början ser den omöjlig ut, invecklad och svår, men om man gräver sig djupare i hur den är uppbyggt kan man inse att hur komplicerad den än verkar. Den har logik i grunden som strävar efter det rätta svaret. Mina tankar kändes till en början omöjliga att handskas med, men med tiden lärde jag mig. Den enda jag pratade om mina inre åsikter och mina djupaste sanningar med var du. Tills han kom. Du och jag, Alec, vi var stormen. Den perfekta stormen. Men Simon, han visar mig nya möjligheter att lösa den svåra ekvationen. Han hjälper mig med mina tankar och är solskenet som spricker upp efter kaoset.

Jag intalar mig själv att det här är vad du skulle vilja. Jag är lycklig, du är lycklig var du än befinner dig. Mina tankar, hemligheter och åsikter må vara lite djupare, lite mer skadade och komplicerade än alla andras men Simon accepterar det och tar tiden att lära sig den svåra ekvationen.

Han är nästan raka motstatsen till dig, och på något sätt funkar det. Tillsammans skapar inte vi det kaoset du och jag gjorde. Vi arbetar i synk.

Jag gillar Simon, det gör jag. Men jag älskar dig och jag vill att du ska finnas kvar hos mig för att fortsätta bända upp mina tankar. Fortsätta vara den jag har meningslösa konversationer med tills morgonen kommer.

Jag önskar det var du.

Xx, din Leah

. . . . .
Slutar 11.45 idag<333