My boy | Ogmar

Tjugotre

Ogge

Hur lång tid det gått vet jag inte men när det knackar på dörren igen blir jag nästan irriterad. Vad är det nu Oscar glömt?
Jag kisar försiktigt med ögonen, betraktar hur dörrhandtaget går ner och hur personen kommer in. Men jag sätter nästan salivet i halsen när det är Omar jag ser komma in. Chockat ligger jag helt blixtstilla och ser på honom från topp till tå. Hör hur han snyftar gång på gång vilket tyder på att han gråter. Helt tyst ligger jag kvar även om det värker i hjärtat av att se honom såhär. Och tyst väntar jag på nästa handling.

"Ogge f-förlåt" snyftar han och det är smärtsamt att se honom, se honom lida. Ändå gör jag inget. Bara ligger tyst kvar utan att röra en min.

"Snälla bara krama mig" hulkar han och sätter händerna för ansiktet. Försöker förgäves torka bort tårarna som spiller över.
Som om hans ord är min plikt är jag snabbt uppe på fötter. Snabbt framme vid honom för att lägga armarna om hans svank och trycka honom tätt intill mig. Han placerar sina armar kring min nacke och lutar huvudet mot min bröstkorg. Avståndet mellan oss är som raderat och han gråter ut tätt mot min kropp. Jag drar honom så mycket som det går mot mig och kysser hans lockar i håret. Känner även hur mina egna tårar börjat falla och rinna ner längs kinderna. Jag vaggar honom försiktigt fram och tillbaka och gosar ner mig i hans hår, som jag alltid brukar göra.

Tillsist ligger vi där i sängen. Tillsammans. Med mina armar mjukt omslingrade runt hans mage och mina puffande andetag i hans nacke. Båda helt avslappnade i varandras famn. Jag kysser honom lätt i nacken och sluter mina ögon.

"Jag älskar dig Ogge" yttrar han tyst i mörkret och jag blir till mig av hans ord. Känner hur det verkligen fladdrar i magen av dem ynkla tre orden.

"Jag älskar dig också, så otroligt mycket Omar" viskar jag vid hans öra och jag känner av hans leende. Han vänder sig om så vi ligger med ansiktet mot varandra så han även kan nå mina läppar där han lämnar en fjäderlätt kyss som jag besvarar.