My boy | Ogmar

Trettioett

Ogge

Jag står redo i dörren. Med Omar bredvid mig och min resväska på andra sidan om mig. Felix och Oscar står framför oss och ger oss varsin kram.

"Alltså hörni, vi var asbra igår på dansen alltså detta kommer gå asbra ju. Vi är verkligen värda denna ledigheten!" Säger Felix glatt.

"Ha det bra nu i Gbg så ses vi på måndag då" säger Oscar snällt med ett leende lekandes i mungiporna.
Både han och jag säger hejdå, kramar om dem hårt. Felix skulle någonstans till Lovisas stuga medans jag och Omar ner till Göteborg. Och Oscar vet jag inte riktigt vad han skulle hitta på nu dessa tre dagar, två nätter.

Innan dörren går igen ropar Felix något som vi alla lyckas uppfatta.
"Glöm inte skydd!" Skriker han och flinar, och Oscar börjar fnissa vid hans sida.

En rodnad täcker mina kinder och jag ser ner i marken medans Omar pekar finger igenom glasrutan bredvid dörren på den stora stugan.
Jag når hans hand med min och dinglar den i mellan oss där vi går på grusvägen som leder ut till vägen från våra stugor. Väl där släpper vi taget om våra händer. Blir igen påminda om att vi inte får synas för omvärlden.

Jag får hjälpa Omar med sin väska in i bussen då han var alldeles för osmidig för att få upp den för trapporna i bussen. Jag skrattar åt honom, får hålla mig för att inte ge honom en puss för att han är så söt.

Bussresan tar väl en halvtimme då vi är så långt ut på landet. Men när vi väl är på tunnelbanan så är det bara några timmar tills vi är i Göteborg. I Omars hem, hans familj som jag verkligen tycker om.

Det är inte tomt, men heller inte proppfullt. Utan lagom. Några människor här och var. Inga jobbiga barn som skriker. Men heller inga illaluktande gubbar.
Vi sitter mitt imot varandra. Omar har sina ögon på naturen som rullar förbi utanför fönstret. Jag betraktar honom. Hur han gäspar och hur hans lockar som hela tiden snuddar vid rutan. Hans fina ansiktsdrag som nu syns i profil.
Han vrider på sitt ansikte och möter min blick. Upptäcker hur jag under en längre stund haft ögonen fästa på honom. Han ler oskyldigt och mina läppar åker upp i ett leende tillbaka.
Han har ett par Iphonehörlurar inpluppade i öronen likt mig. Och våra IPhone 6 ligger brevid varandra på det lilla bordet mellan oss. Dem är båda guldiga och matchar varandra. Vi båda möter varandras blick igen. När vår låt börjar spelas i mina lurar. Som sammanträffande börjar i hans också. Det ser jag eftersom hans mobil lyses upp på bordet. Hans fina röst som inleder låten.

My girl spelas, men som jag direkt tolkar lite mer som My boy