My boy | Ogmar

Trettiotvå

Ogge

"Hej mamma!" Utbrister Omar och släpper sin resväska för att ge sin mamma en stor kram. Jag ser verkligen i hans ögon, hans gigantiska leende hur lycklig han är över att se sin familj. Hans mammas leende måste om möjligt vara ännu större då jag vet hur stolt hon är över sin son. Hur mycket hon älskar honom.

"Hej Oscar" yttrar hon glatt med hennes lite knasiga men gulliga dialekt och jag ser upp för att möta hennes blick och inser att hon även mig tänker ge en kram. Jag säger såklart hej tillbaka och kramar om både henne och Omars pappa. Omar är likt mig ensambarn i familjen. Men till skillnad ifrån mig har han en stor släkt med massor av kusin med mera.

Vi går in i deras moderna hus. En stor hall med vita väggar och mörkt golv. Omar tar min hand igen och hans pappa bär in väskorna åt oss. Upp i Omars stora rum som också är vitt varav en vägg är svart. En stor dubbelsäng finns i mitten av rummet och på golvet en fluffig matta. Han har ett vitt skrivbord och garderob och en ljusslinga med lite fotografier på vägen. Världens finaste rum enligt mig.

Jag sätter mig på hans skrivbordsstol som är så här rund och går att snurra från Ikea. (Svårt att förklara men bild där nere!) medans han kastar sig på mage i sängen och drar upp mobilen. Jag betraktar hans rum intresserat. Jag har varit i det några gånger tidigare. Efter en stund lägger jag mig i sängen bredvid Omar. Jag stryker honom över ryggen, sådär som man alltid gjorde när man var liten och sov över med en kompis. Jag ritar mönster, olika mönster som jag inte har någon aning om.

"Vad gör du?" Lämnar min mun sen men jag får inte direkt något svar tillbaka. Han yttrar bara ett "inget". Jag lägger mig då tätt bakom honom där jag kan se över hans axel och ser då att han är inne på instagram. Håller på att posta ett inlägg på Amanda.
En suck lämnar mina läppar och jag lägger mig raklång i sängen. På rygg och stirrar upp i taket med mina händer om min mage.

Jag vet ju att han måste.

-

Ni. Är. Bäst ♡