Malfoys Trillingar

Kapitel 25. "Få det på video"

[KAPITLET ÄR SOM VANLIGT INTE IGENOMKOLLAT]

(Melanies perspektiv)

"Melanie? Melanie vart ska du?" Undrade Lea förvirrat när jag reste mig från soffan och gick mot den vita dörren som var dekorerad med guldiga blad målat rakt på dörren.
"Jag ska till Oliver?" Sa jag men mer som en fråga. Lea kollade på mig med en blick som ungefär sa "Melanie-vi-vet-att-du-älskar-honom-men-seriöst-det-har-bara-gått-ett-dygn-sen-ni-senast-sågs".
"Melanie du har nästan precis kommit hem. Det har bara gått ett dygn. Dessutom är klockan elva på kvällen. Ett tips är att bara vila efter det som har hänt" sa Lea och suckade åt min hundvalpsblick.
"Men...men snälla!" Sa jag och blinkade med båda ögonen på mitt allra sötaste sätt (den funkar på alla...till och med på Molly så den är säker!).
"Fråga Molly" sa Lea uppgivet då inte ens hon kan stå emot min hundvalpsblick, och hon är nästan immun mot hundvalpsblickar.
"Tack!" Sa jag och log glädjestrålande.

"MOLLY!! MOLLY SNÄLLA!!" Jag sprang in på Skys rum och såg Sky och Molly sitta på Skys säng och Molly höll i ett klarrosa nagellack som båda satt och beundrade.
"MollysnällakanjagfågåhemtillOliversnällasnällasnällasnälla!!" Sa jag otroligt snabbt och bedjande. Molly kollade oförstående på mig då hon knappt hörde vad jag sa men Skyla Finnigan kom snabbt till undsättning att säga vad jag sa.
"Melanie sa: Molly snälla kan jag få gå hem till Oliver snälla snälla snälla snälla" sa Sky. Molly ryckte på axlarna med ett flin.
"Visst, låt gå" flinade hon. "Men kom ihåg att vara..."
"Kom ihåg att jag sticker nu, hejdå!" Sa jag snabbt och transfererade mig därifrån.

"Hej Melanie! Så du kunde komma? Jag har en sak att visa dig" flinade Ana när jag dykt upp på deras grusgång.
"Vadå?" Undrade jag nyfiket.
"Kom med" sa hon flinandes och sprang in i det stora huset, upp för en trappa som jag gått i många gånger när jag skulle upp på Olivers rum med honom, och in i rummet mittemot det vanliga svartvita rummet jag brukar vara i. Och in i ett ljuslila rum.
"Välkommen till mitt rum" sa Anastasia och rotade fram nåt i sin väska. När hon rotat klart så hade hon en vit mobil i handen. Hon flinade lömskt mot sin ljusbruna dörr som ledde nästan direkt in i Olivers rum.
"Kolla här" sa hon till mig medan jag började gå mot henne. Hon visade sin mobil mot mig och jag tog tag i den för att den inte skulle slå till mig i ansiktet.
"Oh...my...god..." Mumlade jag. För bilden hon tagit på oss var...tja enkel förklaring är att bilden var pinsam...

Den var på Oliver och mig, typ för fyra dagar sen kanske, tja, ni fattar. Den var iallafall tagen på oss när vi hade en "fin" stund. Det vill säga att bilden som Ana visade mig var bilden hon tog på oss när vi hånglade inne på Olivers rum...FAN ATT HON FÅR ALLT PÅ BILD!

"...du driver med mig nu va?" Undrade jag försiktigt med en mörkröd rodnad på mina kinder. Anastasia flinade.
"Nope, sorry gumman" sa hon med ett flin. Helt plötsligt hördes springande steg i trappan av ungefär tre, kanske fyra personer samtidigt.
"Är hon här?!" Undrade en av rösterna.
"Antar det" svarade en av dem andra rösterna.
"Men hon dog ju nästan!"
"Men vi har fattat det din kork!"
"Alltså lägg av båda två"
"Men hon dog ju nästan!"
"Men alltså är det er flickvän eller min flickvän? Ja, vi snackar om min flickvän!"
"Men hon är vår bästa vän Oliver!"
"Men Ty seriöst håll tyst hon hör dig säkert"
"Men vafan Lucas, tack detsamma!"
"Håll tyst alla tre, annars blir det ingen överraskning för henne era korkar!"
"Jaja Ash..."
"Ett....två....tre!"
En sekund senare stormade fyra killar in i rummet och bokstavligen kastade sig över mig där jag och Ana stod i mitten av hennes rum. Ana ställde sig suckandes fyra meter bort och blängde på Ash argt.
"MELANIE!! DU LEVER!!" Vrålade Ty och Lucas samtidigt.
"Ja ja jag vet det" skrattade jag halvt kvävt under alla fyra killar som brottat ner mig på marken. "Men jag kommer inte göra det länge till om ni fortsätter försöka kväva mig"
Dem ställde sig genast upp och Oliver kliade sig nervöst i nacken. Han skakade snabbt på huvudet.
Sedan log han glädjestrålande.
"Tjena förresten" sa jag med ett strålande leende och blev med ens omfamnad av en kille som tidigare gett mig ett leende. Ty kramade mig hårt innan Lucas kramade ännu hårdare, sen var det Ash som viskade i mitt öra efter kramen att jag skulle hälsa Molly att han älskar henne om jag inte ville dö plågsamt (alltså vi verkar som riktigt bra vänner huh? Jaja så är vi alltid såatte...) , och sist men inte minst så fick jag den största kramen av Oliver.
"Hello" sa han sedan glatt och tog tag i min hand för att sedan -med släptåg av dem andra killarna- dra med mig därifrån.
"Sorry Anastasia men jag tar din bästa vän nu" sa Oliver och skrattade med dem andra killarna innan vi gick därifrån och sprang ner för alla trappor. Ut till ytterdörren och ut i det lite kyliga men friska vädret. Jag sprang snabbt fram till deras gräsmatta och började hjula fram och tillbaka pågrund av att jag slapp Ana med alla hennes bilder och blickar.
"Hon har för mycket energi för sitt eget bästa" mumlade Lucas och suckade. Resten av det lilla gänget (förutom jag då) vi är nickade.
"Nähäää!" Sa jag tjurigt.
"Jo" svarade resten av dem. Jag gjorde då det mest mogna jag kom på och räckte ut tungan åt dem. Dem började skratta som idioter och jag skakade missnöjt på huvudet.
"Omogna..." Mumlade jag. Vilket jag nog skulle låtit bli att säga...