Malfoys Trillingar

Kapitel 6. Syskonkärlek

Hello! Jag har bytt omslag så nu ser det ut såhär:

Ville bara säga det, adjö för mig!

(Melanies perspektiv)

Dagarna hade flutit på och jag hade fortfarande inte pratat med Molly. Scorpius hade gett mig iskalla blickar i korridorerna men jag hade bara lagt håret på ena axeln, blängt på honom och dragit med en av mina närmaste vänner i Slytherin, Oliver alltså. Scorpius hade antagligen också märkt att jag inte pratade med Molly.
Jag kan bara inte prata med henne, våra vänskapsband bröts typ av när jag placerades i Slytherin.
Och hon verkar inte vilja prata med mig heller. Hon hade bara ignorerat mig när jag försökte prata med henne efter en lektion eller nåt. Både hon och Sky har behandlat mig som luft för att jag inte kan göra nåt åt Nellie.
Mamma och pappa däremot verkar vara väldigt glada för att jag hamnade i Slytherin, men dem verkar inte vara så värst glada för att jag ignorerat Molly, men jag är bara rädd för att hon ska få ett utbrott på mig. För när hon har det är det inte kul kan jag lugnt säga.

När jag gick i en av korridorerna jag brukar se Nellie trycka ner min syster fick jag en syn som skar i hjärtat. Nellie skrek saker som "Du passar inte in här, förstår varför din syster inte pratar med dig!"
Det var då jag fick nog. Jag gick fram till Nellie och drog bort henne därifrån.
"Rör du min syster en gång till ska jag se till att din bror får reda på det du gör, och även dina föräldrar, min pappas föräldrar känner dina farföräldrar!"väste jag mellan mina sammanbitna tänder. Sedan slog jag iväg den förvånade Nellie Beck ifrån mig. Jag drog upp Molly ifrån golvet och gick sedan iväg med henne hack i häl.
"Vi har lektion i skötsel av magiska djur nu"sa jag och gick snabbare.
"Melanie, vänta!"sa Molly vädjande och man hörde att hon hade gråten i halsen.
"Vad?"undrade jag medan jag stannade.
Hon såg surt på mig, sedan började hon prata.
"Du har behandlat mig som luft, sedan, helt plötsligt hjälper du mig ifrån tjejen som mobbar Sky!"sa hon surt.
"Så när jag väl hjälper dig ska du tydligen bli sur på mig alltså!"sa jag och gick iväg igen med genen hack i häl.
"Du borde kanske ha, hmm jag vet inte...pratat med mig kanske!"sa hon argt.
"Men du skulle ju bara bli arg på mig, och du och Sky behandlar mig på samma sätt pågrund av att jag hänger med Oliver Beck, inser du vilka blickar jag får av Scorpius eller?! Helt känslokalla!"sa jag och fortsatte gå.
"Bara för att jag skulle bli arg på dig betyder det inte att vi inte är vänner"sa hon och nu började hon nästan gråta.
"Och jag ska prata med Scorpius, han har inte ens gett Oliver Beck en chans."sa hon en stund senare.
"Du, inte en person i Gryffindor, Rawenclaw eller Hufflepuff har gett honom en chans, tror du verkligen att Scorpius Hyperion Malfoy, den personen som dömer för första ögonblicket så fort en kille ens är i närheten av nån av oss...han låter knappt Albus vara nära dig, även fast Albus är tillsammans med Sky, skulle ge honom en chans, han är en av mina närmsta vänner, det skulle inte funka. Du minns hur det gick när han skulle acceptera Zack, du vet min danspartner, fyra månader för att ens låta honom prata med mig, och han går inte ens på Hogwarts"sa jag och stannade för att sedan vända mig om.
"Jag ska iallafall få honom att försöka acceptera din...vän"sa hon tveksamt.
"Bra"svarade jag och fortsatte gå ner för grusgången. En knuff gjorde så jag flög bakom några decimeter. Nellie och hennes såkallade bästa vän Liza gick förbi mig och skrattade och skvallrade. Nellie hade knuffat mig så jag typ ramlat på någon, men personen tog emot mig innan jag hann slå i marken. Jag vände mig om och fick se Oliver Becks fina mörkblå ögon.
"Tack"sa jag lättat medan Molly tog tag i min arm.
"Varsågod"svarade han och riktade sin blick mot Molly.
"Oliver Beck"sa han och räckte fram handen för att hälsa.
"Molly Malfoy"svarade Molly artigt (eller ja...så artigt hon kunde iallafall) och skakade hans hand.
"Men vi ses Melanie"sa han sedan och gick före oss.
"Han var iallafall trevligare än sin syster"sa Molly och tittade undrande efter honom.
"Sa ju det, ni kanske skulle kunna bli vänner...eller mer, kanske ett gulligt litet par som går längst en strand och håller varandra i handen och är sådär äckligt söta och ristar in sina initialer i ett träd inuti ett hjärta och..."börjar jag drömmande och Molly skrattar.
"Glöm det, du och dina vilda fantasier skulle passa bättre med honom"sa hon efter att hon skrattat klart.
"Vi kommer försent om vi inte skyndar oss!"skrek jag och vi sprang till vår lektion i magiska djur.
"Förlåt att vi är försenade"sa Molly så artigt hon kunde.
"Äh, de gör inget, idag så ska ni få hjälpa mig med en av enhörningarna som behöver hjälp."sa Hagrid och jag såg glatt på honom medan han ledde oss in i skogen tillsammans med dem andra i klassen.
Scorpius, Frank och Albus som stod framför oss såg alla tre skräckslagna ut. Jag och Molly bara skrattade åt dem.
Scorpius vände sig och såg surt på mig.
"Låt henne vara, vad har hon gjort dig?!"sa nu Molly argt, tillräckligt argt för att få Scorpius att ändra sitt ansiktsuttryck från argt till skrämt.
"Hon är med Becks!"sa han en stund senare. Frank och Albus nickade instämmande. Molly blängde argt på alla tre med ögon som sköt blixtar. Men för mig brände bara tårarna bakom ögonlocken. Men jag skulle inte gråta, jag skulle inte visa mig svag inför dem. Aldrig, varken Scorpius eller Molly har sett mig gråta, och det hoppas jag fortfarande på att det ska hållas uppe.
"Ni låter henne vara med vem hon vill, annars skickar jag brev till farfar som blivit släppt från Azkaban, och han kommer att bli rasande, då han och Becks farföräldrar var vänner!"morrade Molly argt med blixtrande ögon mot den tre skräckslagna pojkarna.
"Och bara så att ni vet så kommer jag säga till professor Longbottom, Mrs Longbottom och Mr och Mrs Potter! Och du! Jag ska skicka brev till mamma och pappa, dem kommer att bli rasande!"sa Molly argt och pekade på Scorpius när hon sa det sista. Alla tre såg skräckslaget på henne. Jag hade fortfarande brännande tårar bakom ögonlocken.Jag och Molly gick snabbt förbi dem medan Molly fortsatte att ge dem mordiska blickar.
"Låt dem bara va, dem är idiotiska"sa jag och blinkade bort tårarna som hotade att börja rinna.
"Nja, jag ska se till att våra föräldrar, Potters föräldrar och Longbottoms föräldrar får reda på detta, Ginny och mamma kommer inte att bli så värst glada"sa Molly surt medan vi gick ut på en stor platt yta med en söt silvrig enhörning på i mitten.
"Visst är den söt!"sa Sky som precis ställt sig bredvid mig. Jag bytte snabbt plats på mig och Molly så hon stod bredvid Sky.
"Visst e han fin va"sa Hagrid och alla från Gryffindor nickade. Vi andra från Slytherin tittade bara på honom.
"Hejdå, ska fortsätta skälla på Scorpius nu"sa Molly och sprang till skaran av Gryffindorelever. Sky följde lydigt efter.
Jag själv gick bara och ställde mig i kanten av skaran av Slytherinelever.
Hagrid babblade på om nåt och vi fick hjälpa den lilla enhörningen på olika sätt i ungefär två timmar. Sedan var lektionen slut och jag gick tillbaka till slottet.