Malfoys Trillingar

Kapitel 29. Krossad

[KAPITLET ÄR INTE IGENOMKOLLAT SÅ KLAGA INTE PÅ FELSTAV TACK!]

(Melanies perspektiv)

Efter dagen på tivolit så har jag varit en snäll syster...det vill säga, jag har retat Molly som in i helvete för det var sjukt kul. Liksom det är ju inte som att hon inte retade mig efter att jag skulle sova hos Oliver i en vecka...oj glömde jag säga det? Tydligen så ska jag sova hos Oliver denna veckan. Hans familj är på något hotell och dem lät Oliver vara hemma då han verkligen inte ville följa med...han vägrade totalt och tillslut gav hans föräldrar med sig och han var sjukt nöjd, han tillochmed satte upp på sin vägg "JAG FICK VA HEMMA, HAHA BITCHEZZ!!" vilket jag, Ty, Ash, Lucas, Patric och Eric tyckte var sjukt kul. Sen tyckte Molly att vi var dumma i huvudet då hon var med Ana och diskuterade sminkmärken, klädmärken och annat onödigt som inte behövs i livet. Liksom vad är grejen med det egentligen? Man kollar på en helt vanlig jävla t-shirt och bara för att det är ett litet märke med typ en örn eller att det typ står nåt litet som VS eller nåt, JA DÅ SKA DET KOSTA 53546373 TUSEN KRONOR MER!! Okej andas Melanie, andas...jag är lugn!

"Mellz! Ty och Lucas är här nu!" hörde jag Olivers röst ropa från undervåningen.
"Jaja jag kommer snart" ropade jag tillbaka och satte på mig mitt militärfärgade linne bättre innan jag sprang ner för trappan och hoppade ner för dem sista fem stegen. Jag sprang in i vardagsrummet och slängde mig ner på ena kanten av soffan. Ty och Lucas hälsade snabbt innan vår olympiska fifaturnering satte igång.

Fyra timmar senare

"JAG VANN!!" Skrek jag glatt och sprang omkring i vardagsrummet medan jag gjorde en liten avancerad vinnardans och satte mig i soffan igen.
"Herregud..." Mumlade Ty och gav sig själv en facepalm.
"Vadååå?" Sa jag klagande och flinade. Oliver och Lucas försökte kväva sitt skratt medan Ty bara såg surt på mig.
"Det var inte snällt...jag hade ont i huvudet bara...Uhm..." Mumlade Ty surt.
"Du vågar bara inte inse att jag är bättre än dig, Tyler" flinade jag och såg retsamt på honom.

Helt plötsligt började Olivers mobil ringa. Jag kollade förvirrat på honom medan han ryckte på axlarna och gick upp för trapporna medan han satte på högtalare. Jag suckade och kollade på Ty och Lucas.
"Nåååå, vem är med på en till match?" Undrade Ty.
"TY MOT LUCAS!!" Skrek jag överlyckligt. Lucas suckade.
"Tror du jag vill tävla mot den där?" Sa Lucas förnärmat. Jag nickade. Sedan kollade jag på Ty som såg...hrmm...om vi säger det enkelt, så såg han inte klok ut...fast det brukar han inte göra...men ändå. Han såg väldigt stolt ut, men också väldigt sur ut, vilket var sjukt kul att se.
"SERIÖST?!" Hördes Olivers röst.
"Ja, skrik inte" hördes Carters röst. Jag såg undrande på dem andra som bara såg mållösa ut.
"Å nej..." Mumlade dem.
"HELVETE!!" Hördes Olivers röst innan han sprang ner för trapporna.
"Förlåt, men alltså hoppas han driver med mig!" Började Oliver men brev avbruten av hans mobil som pratade...förlåt, Carter menade jag!
"Näpp, jag driver inte lilla gubben"
"Jag är inte liten!" Sa Oliver argt.
"Jo, du är hela tre år yngre än mig såååå jo du är liten, dessutom är du faktiskt fyra centimeter kortare än mig såååå du är liten" hördes Carters röst säga retsamt och jag kunde svära på att han flinade.
"Fan heller" muttrade Oliver surt och la på samtalet.
"Vad handlade det där om?" Undrade jag förvirrat. Oliver skakade på huvudet och kollade på Tys och Lucas match som nu hade satts igång.

Några dagar senare

Carter hade kommit hem för några timmar då han tydligen "behövde akutspela sina tv-spel då Anastasia hade stört hans liv totalt". Oliver hade ryckt på axlarna och sa bara "Carter har ett rent beroende av sina tv-spel och klarar sig inte utan dem i mer än en vecka, om han nu skulle göra det, vilket skulle vara ett under, skulle han troligen ge sig själv ett hederspris" Jag hade skrattat åt det även fast jag visste att det var sant, precis som Oliver hade gjort.