Vit Lögn - Kriminalroman

Kapitel 1

Rev 2019-03 -11

Jag gick ner i garaget i huset där jag hade en bostadsrätt på andra våningen. Jag hade köpt den för tre år sedan. Läget intill Katarina Kyrka var ljust och fint, särskilt idag då himlen var absolut knallblå och solen hade börjat värma. De sista snöfläckarna var bortsmälta sedan länge.

Idag skulle jag ta bilen till ett stort möbelvaruhus i Kungens Kurva, ett par mil söder om söder. Min fästmö Lisa bodde hos mig allt oftare och det behövdes en del pinaler till köket och hon ville gärna ljusa upp vardagsrummet med en golvlampa.

Lisa jobbade på en skola i Stuvsta där jag tänkte hämta henne efter att ha handlat vad som stod på listan jag hade i fickan.

Jag körde genom garageporten och ut på Högbergsgatan som ledde ner mot Götgatan. Jag tänkte passera den för att fortsätta mot Hornstull och vidare via E4 till Kungens Kurva.

Högbergsgatan korsar Götgatan och innan dess är det en backe som på vintern kan vara förrädisk. Men nu var det vår och korsningen som jag närmade mig var inte ljusreglerad. Götgatan var full i gångtrafikanter och cyklister. Men det borde inte vara några problem. Gällde bara att bromsa ner farten innan korsningen.

Jag körde nu Högbergsgatan söderut. Radion var på och musiken strömmade ut genom högtalarna på hög volym. Jag tänkte på det planerade bröllopet med min älskade skolfröken, Lisa.

"Den här dagen var ju perfekt att vara ledig på" tänkte jag. Jag jobbade som Polisinspektör på Polisen i Stockholm.

Plötsligt small det till i bilen. Smällen var inte så hög, lät som jag kört på någon sten. Jag tittade i backspegeln när jag körde nerför backen, men såg ingen sten, eller annan orsak till oljudet.

En ung person sneddade över gatan framför kylaren på bilen, precis när jag tittade i backspegeln. Det överraskade mig så att jag måste bromsa in.

Bromspedalen gick i golvet, men det fanns inte den minsta bromsverkan.

"Vad i helvete händer!" Jag hann tänka en hel del. Den unga personen klarade sig med nöd och näppe, men bilen rullade ner mot Götgatan i allt högre fart.

"Vad fan ska jag göra? Måste få stopp på bilen innan korsningen, innan någon olycka händer" tänkte jag.

Motorbromsa verkade meningslöst, bilen rullade allt snabbare ändå. Backen var för brant. Att stänga av tändningen skulle inte fungera för då tappar man styrningen.

"Handbromsen, ja, handbromsen borde fungera" tänkte jag med en känsla av panik. Jag drog allt vad jag kunde i spaken och började tuta med signalhornet för att uppmärksamma övriga trafikanter och hoppades på att de skulle förstå att de skulle hålla sig undan.

Det var en Januaridag med temperatur kring nollstrecket. Det var barmark men isfläckar. Gatan var fuktig som den kan vara under den här tiden på året. Handbromsen fick inte den effekt som Jag hoppades på. Bilen bromsades in men började sladda när hjulen gled på underlaget. Jag styrde mot men framhjulen tog i trottoarkanten och studsade upp.

Nu var jag framme vid Götgatskorsningen och ingen hade noterat framfarten. En bråkdel av en sekund senare tog höger framdel på bilen i en stolpe. Stopp blev det, stolpen vek sig och vägmärket slog i gatan.

Airbagen utlöstes med en ljudlig smäll. Men säkerhetsbältet fungerade och jag kom undan med blotta förskräckelsen.

Bilen hade träffat en person som gick på trottoaren där hjulet hoppade upp. Jag blev rädd för att något mycket illa hade hänt.

Jag klev ur bilen för att hjälpa kvinnan som nu låg på gatan alldeles stilla. Fan, fan, fan också, hoppas hon inte blev allt för skadad.

Folk stannade och tittade. Någon skrek "hur fan kör du!"

Kvinnan hade troligtvis brutit benet, jag kunde inte riktigt avgöra det. En ambulans tillkallades och samtidigt skulle de skicka en polisbil till platsen. Den stackars tjejen, som nu kommit i kläm mellan min bil och husväggen, jämrade sig, Det handlade mest om benet. Jag pratade med henne för att lugna och motverka chock, under tiden vi väntade på hjälp.

Personen som nyss högljutt tyckte jag var en idiot, sparkade på kofångaren och gick sedan sin väg.

När ambulansen åkte iväg, ringde jag till min chef och bad honom om att beställa en teknisk undersökning. Jag kunde inte förstå hur bromsförmågan så plötsligt kunde vara borta. Tankarna for till sabotage. Någon måste ha gjort något med bilen i avsikt att skada mig. Sådant gör man bara mot en polis om det är stora saker på gång.

För ett par veckor sedan, hade jag fått ett brev. Ett hotbrev av den gamla hederliga sorten sammansatt av bokstäver klippta ur en tidning. På det här området hade inte den digitala världen satt sina spår. Texten löd " lÄgg Ned diTT SnokanDe anNaRs händer Det nÅgot OtreVligt."

Jag jobbade med olika utredningar men kunde inte sätta brevet i sammanhang med något jobb. Kunde det otrevliga i brevet ha något med den här olyckan att göra?

Vad jag nu berättat hände torsdagen den 28 januari 2016, samma dag som jag skulle ut och käka med Lisa