Vit Lögn - Kriminalroman

Kapitel 4

2019-1-03-13

Dagen för bröllopet närmade sig fortare än man kunde ana, så nu gäller det att ligga i. Lisa skulle upp till Torpshammar innan dess, så det vara bara att sätta igång. Vi hade bestämt oss för Påskaftonen och bokat Stadshusets vigselsal. Vi skulle slå på stort, det skulle bli den långa akten, hela tre minuter. Men innan dess skulle hon avsluta terminen på skolan. Hon älskade sitt jobb med alla härliga ungar i tredje klass. Så hon skulle gott kunna fortsätta hela sommaren men med ett par veckors semester om det inte vore för en sak.

Lisa hade en jättefin klass men med två elever som hon inte fick ordning på. Helt hopplösa! Allt hittade de på, allt utom att intressera sig för lektionerna och den kunskap hon ville förmedla.

De här två eleverna tog fullständigt musten ur henne. De störde lektionerna. Satt och spelade på mobilerna trots tillsägelser, snackade med varandra under lektionstid, slog andra elever, de flesta gånger utan anledning.

Självklart hade hon och rektorn tagit upp detta med föräldrarna, men de verkade inte ha egna krafter att sätta in för att få till en förbättring.

Så efter ett par föräldramöten utan framgångar hade man beslutat att blanda in socialförvaltningen.

Detta slet hårt på henne, inte bara den fysiska och mentala ansträngningen utan även vetskapen att de här ungarna hade för små chanser att komma ur utanförskapet.

Våren hade knappt börjat. En vecka i slutet av december hade det varit minusgrader och snö, men nu i mitten av januari, hade vädret växlat och ljumma vindar från söder drog nu genom Söders höjder. Lisa hade lämnat porten i huset där hon numera bodde tillsammans med mig, hennes blivande man, intill Katarina Kyrka. Vi hade bestämt oss för att gifta oss efter ett år tillsammans. För ett år sedan träffades de på Kolmårdens djurpark. Hon bodde i Stuvsta och var lärare där på en skola. Men nu hade hon, för en månad sedan, flyttat in till mig på Söder och det skulle bli vår gemensamma bostad i fortsättningen.

Idag hade hon tagit ledigt för att gå och hitta en bröllopsklänning som skulle passa till en borgerlig vigsel. En lagom flott blåsa, helst blå eller röd. Det skulle passa hennes hårfärg, tyckte hon. Nere på Hornsgatan fanns många butiker med festkläder vilka hon nu skulle besöka.

Hennes skor klapprade mot den kullerstensbelagda gatan. Kvarteret de bodde i, hade använts till så många filmer med sekelskiftesmiljö. Husen och gatorna verkade finnas i alla TV-serier och spelfilmer av värde verkade det som.

Husen var av sten för det mesta, men ett och annat trähus fanns också. Av någon anledning var stenhusen ljusa i en gul-beige kulör men det närmaste trähuset hade en fasad i mörkt grönt. Det hus vi bodde i var från 60-talet och hade en brunröd ton.

Om man tittade man till höger i gatukorsningen, syntes Katarina Kyrkas norra fasad. Den utgjorde en mäktig syn i det skarpa solskenet med en klarblå himmel. Kontrasten mellan den blå himlen och den gula kyrkan förstärkte intrycket.

I området rörde sig många flanörer och en stor del av dem stannade och fotograferade omgivningarna, husen, kyrkan och selfies med den gamla miljön som bakgrund. Lisa tänkte att hennes kvarter var nog det mest visade på Facebook. Men det var bara en känsla, inte vetenskapligt belagt.

En man satt på trappen till huset tvärs över gatan och läste en tidning, två tjejer passerade fnittrandes, tog fram mobilen och, självklart, tog en selfie. Det var ytterst nära att Lisa blev förevigad på den bilden.

Lisa gick vidare upp mot Mosebacke torg, sedan vidare mot till Mariatorget via Urvädersgränd och S:t Paulsgatan och sedan ner på Hornsgatan. Här låg av någon anledning alla butiker hon skulle besöka på rad. Det var bara att beta av dem en efter en. Lisa tyckte allt hon såg var fint, kan det vackra vädret ha en inverkan på klädernas färger och lyster? Men billiga var de inte. Började på 3 000 kronor och slutade på 25 000 eller kanske ännu mer. Det var svårare att välja än hon trodde. Visst hade hon bestämt sig för blått eller rött men den snyggaste klänningen var vit. Hon måste nog fundera ett tag på valet och tog bilder av favoriterna som minnesstöd.

Hon hade nu kommit ner till Zinkensdamm och var rätt trött i fötterna. Det fick bli tunnelbana till Slussen så sparade hon i alla fall några steg. På resan plockade hon upp några bilder och skickade dem som MMS till mig med hälsning "Vad tycker du", kort och gott, med en glad Smiley som avslutning.

En av bilderna som hon tog av en blå klänning var tagen så skyltfönstret syntes i bild. En skugga i ett fönster som i en gammal Hitchkockrulle. Inget konstigt med det annat än att precis när hon knäppte bilden stod en man och kikade in i butiken. Så blixtljuset måste ha skapat prickar i ögonen på honom.