Vit Lögn - Kriminalroman

Kapitel 3

Rev 2018-03-11

Jag var fortfarande skakad av vad som hänt på dagen. Jag skulle till jobbet efteråt men hade svårt att samla tankarna och fokusera på mina arbetsuppgifter. Jag tänkte mest på den stackars tjejen som kom i kläm mellan bilen och husväggen. Nu var bilen på teknisk undersökning här på polishuset. Jag avvaktar nog den tekniska undersökningen innan jag ringer henne. Jag hade fått numret av henne innan hon for iväg med ambulansen.

Ikväll hade jag och Lisa bestämt att vi skulle gå ut och äta. Vi skulle ses klockan sex på krogen mittemot Medborgarplatsen. Vi bodde ihop sedan några månader och det kändes som det var dags att legalisera det hela. Jag hade förberett mig genom att gå till juvelerarbutiken i förra veckan och se ut några ringar. Hon ville säkert vara med och bestämma design och utförande, så jag tog en bild på mina favoriter. Jag log vid tanken på det nya sättet att fria på, med en bild i mobilen. Vi hade pratat om att förlova oss tidigare, men hon var nog inte beredd på just detta ikväll.

Tyvärr måste jag också berätta om dagens tråkiga händelse samtidigt. Jag hann inte mer än tänka tanken klart så ringer telefonen. Det var från undersökningsledaren på tekniska. "Hej! Är det Per?" sa han.

"Ja det är Per Åström" sa jag.

"Vi har hittat problemet med din bil" sa han "det var så att bilen försetts med en spränganordning kring huvudcylindern i bromssystemet. Den hade utlösts av en tidskrets"

"Då stämmer det med hotbrevet jag fick för en par veckor sedan. Jag har skickat brevet med en anmälan då jag fick det och det ligger nu för utredning" sa jag.

"Otäckt" sa han "jag registrerar detta nu så får den undersökningen gå vidare och en kopia går till din chef, Las Lager, var det så han hette?"

"Stämmer bra det, gör så, tack!" sa jag.

Klockan gick fort. Jag berättade för den olycksdrabbade tjejen att det blivit ett tekniskt fel på bilen så det var orsaken. Att det var sabotage höll jag för mig själv. Jag frågade också hur hon mådde och fick till svar att det var efter omständigheterna väl Hon hade ont i hela kroppen, och det var inte att vänta annat så mörbultad som hon blev.

Samma sak sa jag till Lisa under middagen. Jag ville inte i det här läget oroa henne med misstankar om sabotaget. Ja, att det var sabotage, det visste jag, men vem som låg bakom och varför visste varken jag eller min chef i nuläget.

Det blev friterade fiskbullar till förrätt. Ovanligt, jag hade aldrig testat det tidigare. De var fastare i konsistensen än vanliga svenska på burk. De serverades med en stark sås, inte eldigt stark, som tur var, för det gillar jag inte. Garneringen var citron och persilja. Smakade utsökt.

Nu väntade vi på huvudrätten och vi hade bestämt att vi inte skulle ha någon efterrätt.

Krogens inredning var spartansk. Den var av typen kinainspirerat förortsstuk. I fönstren hängde röda gardiner med fransar. Musik strömmade ur högtalarna, inte asiatisk utan västerländsk mjukpop från 1980-talet.

Sedvanliga tavlor satt på väggarna med motiv från kinesiska landskap, romantiskt färgade i röd/rosa pastellfärger. Inte en enda taklampa i den stil som är så vanlig annars för kinakrogar. Lokalen lystes upp av 28 st små spotlights vilket gav både intim allmänbelysning och bra ljus över borden.

Ölsortimentet var i huvudsak svenskt men åtminstone två sorter verkade vara av asiatiskt ursprung. Jag valde en lagertyp som var rätt smakrik. Fanns i två storlekar och den större fick ta plats på mitt bord. Det var en Thailands lageröl, rätt god måste jag säga.

Serveringen var rätt ordinär, men trevlig och uppmärksam, utan att vara påträngande.

Mycket gäster var det, till skillnad mot vanliga kinakrogar. Alla satt tysta och lågmälda, förutom ett sörplade barn som tyckte att en Coca-Cola inte får förgås, inte en droppe får förspillas.

Jag halade fram mobilen, och letade fram rätt bild. "Du, Lisa" sa jag. "Det här har vi snackat om tidigare" och visade henne bilden på ringarna. Lisa sken upp. "Är det här ett frieri?" utbrast hon med ett stort leende på läpparna.

"Ja" sa jag, "Vill du gifta dig med mig?" sa jag och kände mig lite bortkommen.

"Självklart" skrattade Lisa, "självklart"

"När skall vi göra det? frågade hon.

"Jag kollade med Stadshuset och påskafton var ledig. Det är den 26 mars i år, så det är mitt förslag" sa jag.

"Topp" sa Lisa.