Vit Lögn - Kriminalroman

Kapitel 9

Martin Ramsby har jobbat inom polisen många år nu. Trots en hel del utbildning hade hans klättring på karriärstegen inte gjort att han kommit mycket närmare den åtråvärda toppen.

Han anställdes efter polishögskolan som konstapel och han hade uppskattat att köra polisbilen och makten över människor mer än service och rättskipande. Något som visade sig i en rätt kaxig attityd. Detta tillsammans skapade problem för honom på fältet eftersom han lätt kom i dispyt med folk. Dispyter som sedan, i några fall, mer än medelnivån i statistiken, ledde till våldshandlingar.

Idag var han utredare på kriminalpolisen i Stockholm. Även detta en plats han tyckte var på "för låg nivå"

Martin hade också en egenskap som är graverande för en polis. Han visste hur han skulle kunna vända situationer till sin personliga fördel. Redan som konstapel kunde han "fria" de han tog fast genom att kräva mottjänster. Han hade till och med tagit mutor. Allt i skymundan såklart. En uppgörelse man till man. Mycket svårt att upptäcka av polisledningen om de anade att det inte stod rätt till. De kunde se det på statistiken i vissa fall, om Martin förde den på rätt sätt. Men det var inte alltid som han gjorde det. Den kunde han anpassa till sin fördel förstås.

Men det här hade nu tagit en sådan omfattning att den undre världen kände till det, i alla fall i en begränsad krets i Stockholm.

Med åren hade folk flyttat omkring men kontakterna kvarstod, så Martin hade nu bekanta lite varstans i Svea Rike. Kontakter han mot en lämplig summa kontanter gärna förmedlade. Oftast rörde det sig om tjuv- och häleriverksamhet men ibland även knarkaffärer.

De långvariga kontakter som lönade sig mest var de som Martin kunde ha ett ekonomiskt "avtal" med. Det kunde starta med ett överlämnande av någon information som skulle underlätta "uppstart" av en langare eller grupp av langare. Sedan fick de "abonnera" på fortsatt information om polisrazzior eller speciella spaningar. Martin satt så till i organisationen att han hörde mycket om vad som var på gång via naturliga kontakter. Inte allt men mycket. Han hade även interna kontakter i polishuset som värdefull källa för information.

För de som var motsträviga betalare fanns alltid det yttersta hotet att han kunde avslöja dem genom att lämna "rykten" till rätt instans så fick de genomföra nödvändiga åtgärder.

Martin hade bara behövt förverkliga ett sådant hot en enda gång under alla år. En bieffekt var att negativa rykten sprids fort i den undre världen och han hade skaffat sig respekt hos buset på det sättet.

Harry var en av de här "abonnenterna" som var viktig för Martin. Han inbringade en hel del inkomster utan något större besvär. Detsamma gällde för fler langare tex Kent Schröder. Men tyvärr blev han tvungen att flytta till Sundsvall för några år sedan och där hade Martin bara sporadisk kontakt med polistjänstemännen. Han tyckte att han inte kunde erbjuda så mycket hjälp att han släppte kontakten med Kent. Men Kent tyckte att Harry var en pålitlig leverantör så den kanalen hölls öppen den vägen istället.

Vad som behöver göras nu är att sätta ihop ett gäng man kunde lita på. Harry måste förlita sig på gamla kontakter, men behövde komplettera och kanske hitta några som passade in på den här uppgiften ännu bättre än det gamla gänget. Så det blev att ringa sin kontakt Martin Ramsby och föreslå en träff. De avtalade en tid på en lunchrestaurang i Norrtälje. Harry brukade alltid träffa honom i någon av småstäderna runt Stockholm. Det var väl bäst så för i Stockholmsområdet var Martin för känd!

Harry for till Östra Station och tog buss 676 till busstorget i Norrtälje. Därefter en kort promenad över ån. Gångvägen gick över en bro förbi det gamla elverket som blivit berövat på all utrustning som omvandlat åns vatten till elkraft. Numera är det ett café med vackra omgivningar.

Harry stannade till på bron. Åns vatten strömmade och virvlade runt stenarna som låg i fåran bredvid caféet. Ljudet från vattnet var väldigt rogivande och vattenytan uppströms var täckt av näckrosblad. Inte så mycket nu på vårkanten för isen hade röjt upp en del.

Det tog inte lång tid att gå till mötesplatsen. Martin stod och väntade utanför restaurangen som var inrymd i ett av de gamla husen i centrum.

Några skyltar vid ingången basunerade ut vad som erbjöds. På somrarna kunde man sitta ute men idag var det lite för skuggigt och kallt så de satte sig inomhus. De hade beställt var sin focaccia och lättöl.

De pratade ett tag om vänder och vind och allmänna saker. Inget speciellt nytt annat än polisens omorganisation som ställt till det. Men Martin trodde det skulle ordna upp sig snart. Värre verkar det vara för den uniformerade delen av poliskåren där röran verkar vara mer påtaglig.

"Har du hört talas om att några amerikanare skall besöka Stockholm och ställa ut några dyrgripar senare i vår?" frågade Harry som inte i det här läget ville avslöja allt han visste.

"Inte exakt, men jag har förstått att något var på gång" svarade Martin. "Men jag kan försöka luska lite mer. Men det är inte på min avdelning som ärendet ligger, så du får räkna med att taxan blir fyrdubblad!"

Harry reagerade på det häftiga ersättningsanspråket, men svarade "OK, men då får du se till att jag får ordentligt med information om vad som är på gång!"

"Deal" sa båda i mun på varandra med ett flin över läpparna.

"Men vad jag också skulle behöva hjälp med är namn på någon hjälpsam person med praktiskt handlag om jag så säger" sa Harry med en lite osäker ton. Han ville inte avslöja vad som stod på. Visserligen har Martin alltid varit att lita på, men man vet aldrig. Och ju mindre Martin visste, desto bättre var det.

En svart katt smög sig in via ingången och strök sig mot Harrys ena ben under ett väldigt kurrande. Den var helt svart och verkade inte speciellt gammal. Nyfiken var den. Personalen fick syn på den och intrånget ogillades så katten lyftes upp och placerades ute på gatan under ett väldigt jamande som protest. Antagligen var katten hungrig och letade mat. Men tjejen som bar ut den var stenhård, inget käk här inne i alla fall.

"Jo" sa Martin, som tack vare katten, fått lite betänketid. "Jag har ett namn men det vet du följer den vanliga taxan. 500 spänn cash."

Harry håvade upp fem hundralappar som han diskret gav Martin med frågan "och han heter?"

"Han heter Mihai" sa Martin samtidigt som han hade slagit upp numret i sin mobiltelefon. Harry skrev av numret på baksidan av kvittot han fått när han köpte sin mat.

"Ge mig ett par dagar bara, så jag får berätta att du ringer." sa Harry.

"Okey"

"Men vet du om någon är inblandad i detta från er sida?" frågade Harry. Den faktiskt lite snikne Martin sa "det är 1000 spänn extra" Harry spände ögonen i Martin och menade att det får ingå i överenskommelsen, så Martin flinade och sa "men du får 100 % rabatt denna gång!"

"Per Åström heter han, om jag hört rätt" sa sedan Martin.

"Tack" sa Harry lite irriterat.