Syster till Ogge

Kapitel 5

Jag satte mig upp ur soffan. Jag grät och Skrek, jag kände ett par armar om mig.
-Schyy schyy, de är okey jag är här, sa Felix
Felix Perspektiv***
Jag vaknade av att Emma prtatde i sömnen hon sa mitt namn hon sa
-Felix vart fan är du.
Hon lät rädd.
Jag ryckte till ännu mer när hon satte sig upp och började skrika och gråta.
Jag höll om henne och sa
-Schyyy schyy, de är okey jag är här.
Bebe de är okey jag är här, sa jag igen
Hon lugnade sig och la sig ner tätt i min famn och kramade om mig och började sluta snyfta. Hon började andas normalt och långsammare. Jag pussade henne på kinden. och tänkte: där ligger den vackraste människan på jorden. Varje gång jag tänkte på henne så blev jag glad. Jag hörde att någon gick ber för trappan och sa.
Varför skrek Emma??, det var en yrvaken Oscar som frågade han och han lät orolig.
Mardröm, sa jag som svar.
Han nickade som svar och jag hörde ytligare att någon gick i trappan .
Jag somnade då efter en stund med Emma liggandes på mitt bröst och jag kände mig som den lyckligaste människan någonsin
NÄSTA MORGON***
Emmas perspektiv**
Felix min Felix, han var inte min men wtf vem bryr sig min Felix är död eller?
Jag öppnade mina stängda ögon och märkte att jag låg på något eller någon.
Jag lyfte mitt huvud från någon för jag kände nu att den andades. Jag lyfte huvudet å under mig låg Felix. Min Felix han lever jag kramade om honom hårt å då ryckte han till å vaknade.
Han slog upp sina fina blåa ögon och tittade på mig å log.