Syster till Ogge

Kapitel 9

Emmas perspektiv**
Tårarna rann ner för mina kinder å jag satt nu i Felix famn.
Min Felix vad ska nu hända med oss?

-Vi kommer att flytta till Karlstad, sa mamma
-Och vi kommer att flytta i morgon.
- Jag har hittat ett fint hus som vi ska flytta till där vi ska bo. Ni måste packa era grejer så kommer vi att åka i morgon. Jag och Ogge tittade på Varandra. Vad kommer hända med bandet?
Frågade Omar.
Nu svarade hon inte jag visste bara att hon menade att detta var slutet.
Nästa dag**
Vi hade packat hela natten å dom andra hade hjälpt till.
* Vi hade packat färdigt allt å nu stod vi i hallen. Allt som var mitt, mammas eller Ogges var nu ner packat, några flytt gubbar knackade på dörren. Vi öppnade och dom började att ta ut grejer till flytt bilen.
Felix stod och höll om mig.
Medans vi båda grät, jag grät klart mest. Hannah stod å stor grinade lika mycket som jag gjorde.
Felix perspektiv**
Jag ville inte att hon skulle lämna henne.
Hon hade andra delen av mitt hjärta.
Jag älskar henne.
Emmas perspektiv**
Mamma sa att de var dags att åka och säga hej då.
Jag började gråta ännu mer.
Jag sprang fram till Hannah och kramade henne vi grät som fan. Efter ett tag så släppte jag henne å kramade om alla killarna å när jag kom till Felix så hoppade jag upp i hanns famn och kysste honom. Jag ska nu flytta ifrån min andra halva. Min Felix.
Jag hoppade ner från honom och kramade honom. Han tittade på mig och sa.
- Jag kommer alltid älska dej Emma, medans tårarna strömmade ner från hanns kinder.
- Jag kommer alltid att älska dej med Felix.
Jag kysste honom igen å vi såg på varandra.
Han tog och knäppte upp halsbandet som han hade runt halsen där de stod Felix på och satte de runt min hals. Jag grät ännu mer nu.
- Så du inte glömmer mig sa han.
- Jag ska aldrig glömma dig, sa jag.
Han kysste mig och sa.
-Jag Älskar dej.
-Jag Älskar dej med, sa jag.
- Jag kommer aldrig att älska någon så mycket som jag älskar dig!
Jag kysste honom återigen.

* Vi satt nu i bilen på väg till Karlstad*
Jag grät hela vägen dit i 3 timmar så grät jag å de slutade inte när vi kom fram då började jag bara gråta ännu mer. Jag lovade Felix att ringa när jag kommit fram så de gjorde jag.
Jag låg och grät när jag pratade med honom höra hanns röst var de bästa som fanns...