Syster till Ogge

Kapitel 19~borta..

Tidigare kapitel*

"Från Omar"
"Hannah är försvunnen..."
Mina ögon tårandes och tårarna föll ner för mina kinder jag sprang fram till Omar och kramade honom. Vi båda grät och skakade.
Hon kan inte vara borta...
Min älskade bästis..

****************************
Emmas Perspektiv**
Jag och Omar stod och kramades när jag kände fler armar runt oss de var Ogge, Oscar och Felix allihopa var lika rödgråtna som oss

**1 timme senare**
Vi satt allihopa på polis stationen. Jag, Felix, Omar, Oscar, Ogge och Hannah föräldrar dom grät minst lika mycket dom oss.
Vi hade suttit där i en timme nu. Omar hade fått reda på att Hannah saknades för minst 1,5 timme sen.
Polisen kom in i rummet som vi satt i.
- Hur fick ni reda på att hon var borta?,sa polisen med en namn bricka som de stod Marcus på.
- Hon ringde mig på morgonen där och sa att hon kände sig i aktagen, snörvlade Omar fram.
- Sen så sa hon att hon Älskade mig och att hon var rädd. Sen så sa hon att de gick en man bakom henne. Då började hon flåsa så jag antar att hon började springa. Sen sa hon hjälp så bröts linjen.."
Omar började gråta mer och jag kramade om honom.
Polisen Marcus nickade och sa att dom hade tillräckligt med info för att börja en sökning.
Han frågade om han fick låna Omars mobil och söka upp vart samtalet kom ifrån.
Omar nickade och räckte fram mobilen.
Han tog emot den och försvann.

Tiden gick och gick och Hannah var helt borta.

**** 1 månad senare****
Poliserna hade bara hittat små spår av Hannah men inget mer. Vi hade inte varit oss själva sen hon försvann.
Vi hade alla varit depp. Jag är nästan säker på att jag inte har skrattat sen den dagen hon försvann..
Emmas Perspektiv**
Vi hade fått vara hemma från skolan i snart 3 veckor för att vi inte fick något gjort dom sa åt oss att gå hem och vila och ta de lugnt. Vi gick alla hem utan att klaga.
Vi hade alla varit liggandes i vår soffa hemma hos oss nästan hela tiden.
- Jag går ut och tar en promenad, sa jag för jag kände att jag skulle behöva lite frisk luft.
Jag satt på mig mina skor och gick ut i den värmen som snart skulle försvinna. De hade varit en varm och lång sommar i år. Jag gick ner för gatan och ner för gräs slätten som låg så man såg havet. Jag satt mig där och bara andades. Jag kollade runt och såg något i ett träd. Jag visste inte att de fanns en trädkoja där tänkte jag för mig själv medans jag reste mig och och började gå mot den stora björken.
När jag kom fram skrek jag till och tog upp mobilen och fort som fan knappade jag in numret... För jag hade
nämligen hittat en kropp.

💕hoppas ni gillade detta kapitel:) kommer att börja skriva nästa nu så de kommer nog upp till veckan
xoxo Emmiii😘💕