Den här boken är deprimerande.

Del 3

Jag förstår fortfarande inte vad som hände. Han är konstig. Minst sagt.

Det var en kille som knackade på dörren till toaletten där jag satt.

"Är du okej?" Frågade han.

"Nej. Försvinn nu." Var mitt svar. Även fast jag hade fräst åt honom och sagt åt honom att försvinna så stod han fortfarande kvar där utanför. Min tanke just då var att det säkert var nån som hade sett mig springa gråtandes ut, och nu tänkte leka hjälte.

Han stod tyst där i en liten stund. Innan han äntligen sa något.

"Dom tycker inte att du är ett missfoster. Fråga mig inte hur jag vet. Men det är sant." Sen hörde jag bara hans fotsteg som försvann.

Nu sitter jag här. Fortfarande kvar på toaletten och skriver ner det här som hände. Hur i helvete skulle han kunna veta vad dom tycker om mig? Han är väl fan ingen jävla tankeläsare.