Min psykolog säger att jag verkar gladare. Hon har rätt också. På sistone har det varit bättre. Det mörka molnet som brukade följa efter mig, verkar ha blivit mindre. Det var ett tag sen jag hade en sån här... "Gråt" attack eller något. Jag vet inte vad jag ska kalla den. Men det var ett tag sen jag hade den.
Bara tanken på det får mig att le. Men det känns konstigt att le. Jag gör det så sällan, så att det känns tillgjort varje gång jag ler. Som om jag drar på mig en mask. Förutom då jag ler med toalettkillen. Det är äkta.
YOU ARE READING
Den här boken är deprimerande.
PoetryIbland känner jag ingenting. Som om jag vore bedövad. Varken glädje, ilska eller sorg. Och det skrämmer mig. Det skrämmer mig så jävla mycket. *** Start: 26 November 2016 Slut: 07 Januari 2017 Det här är bara en bok. Det är inte en...
