Den här boken är deprimerande.

Del 23

Hej dagboken. Jag... Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte hur jag ska beskriva hur dum jag känner mig just nu. Jag är så dum och arg samtidigt. Det är som om nån försökte få ner all världens ilska inuti mig.

När jag kom hem ifrån skolan idag så hörde jag mamma gråta i hennes sovrum igen. Jag var trött på det. Trött på att alltid höra hennes gråtande och gnällande. Så jag gick fram till henne, och sa det. Sa hur jag önskar att hon kunde hålla tyst för en gångs skull. Världen går inte under för att ens ex skaffar sig en ny familj.

Mammas sårade blick fick mig att inse att jag hade gått för långt. Men det var för sent för att backa nu. Hon behövde ta tag i sig själv, och det gäller mig med.

Jag gick ut på vår balkong och drog ut en cigarett ur fickan. Nu sitter jag här ute på balkongen med cigaretten i handen. Jag känner mig så... Dum.

Det som jag sa till mamma, varenda ord, gäller mig också. Jag behöver också släppa att pappa aldrig kommer tillbaka. Jag behöver också ta tag i mig själv och gå vidare.