Han bor under trappan

Del 11 (slutet)

Sandra hade nästan vant sig med att leva utan föräldrar. Hon hade kommit hem från sjukhuset för nästan en vecka sedan, och Edward hade blivit flyttad till en jourfamilj.
   Det var smärtsamt att lämna sin broder, men hon hade ändå aldrig överlevt någon annanstans än hemma.
   Pojken hade försvunnit. Spårlöst borta. Flera gånger hade Sandra tittat efter lite extra när hon kom hem från skolan, ifall pojken skulle synas till. Sandra visste dock inte vad hon hade gjort om han hade dykt upp. Skulle hon bara stå där eller skulle hon anfalla honom, som hämnd för mordet på mamma?
    Det var inte så svårt som hon trodde att bo själv. Hon tillagade sin mat precis som mamma hade gjort och fällde en tår vid läggdags, för mammas död. Hon var så sorgsen efter mordet, och när hon såg när kroppen bars bort av två muskulösa män grät hon i floder.
    Jag klarar det här, tänkte Sandra mitt i bölandet. Jag klarar det, för mammas skull.