Han bor under trappan

Del 8

Pojkens perspektiv (fortfarande i tredje person)

Sandras mamma fick något ilsket i blicken och såg ut att vilja mörda honom med sina bara händer. Hennes ögon skiftade till svarta och munnen blev ett rakt streck som då och då öppnades och blottade tänderna. Mamman kom hotfullt närmare, och pojken stod fortfarande som förstenad, djupt insjunken i sina egna mordtankar.
    Sandra låg kvar på marken. Hon var inte pojkens mördaroffer, men var som ett lockbete för mamman, som han i själva verket ville åt. Han tänkte på hur han senare skulle stycka mammans livlösa kropp i bitar, och plocka ut inälvorna en efter en och skrocka högt över sin intelligens. Ett mörkt leende spred sig över hans läppar och händerna skakade av längtan. Vad skulle han döda henne med? En yxa? Kniv? Kanske en påle genom hjärtat? Var fick man tag på en sådan isåfall?

Det blev inte riktigt en kamp mellan liv och död. Faktum är att det endast var pojken som slogs. Hans grymma sätt hade fått mamman att tuppa av. När hon låg där, så skadlig, hade han sin chans.
    Bakom villan fann han ett stålrör. Han lunkade fram till framsidan igen och slungade den med all sin kraft mot mammans sårbara kropp. Med ens ryckte hela kroppen till och låg sedan blåslagen igen. Pojken trampade på hennes ansikte med sin trasiga gympasko och hämtade en handfull näve med grus från uppfarten, som han sedan kastade på hennes redan skadade och sårade huvud.
    Han fann nöje i att tortera henne på alla möjliga (och nästintill omöjliga) sätt. Sandra låg ju också där, och kunde också bli hans offer. Men han avstod och lade istället all sin fokus på Sandras mamma.
     Efter cirka en timme var det nog med tortyr för idag, och pojken lämnade båda liggandes på uppfarten. Innan han slutade försäkrade han sig om att mamman var död. Och det var hon säkerligen efter så många slag och sparkar mot huvud och bröstkorg.
     Pojken kände sig ofantligt nöjd och stolt efter arbetet. Det var det här han hade längtat efter! Morgondagen skulle bli ännu mer förnöjande. Då skulle styckningen av mammans kropp påbörjas...