112 // foscar

four

Jag tar lugnt upp en cigg ur fickan och lägger märke till hur han sneglar åt mitt håll med ett sug i blicken.

"Vill du ha?" frågar jag lugnt samtidigt som jag försöker få eld på ciggen som vilar mellan mitt pekfinger och ringfinger. Han skakar lätt på huvudet och stoppar ett tuggummi i munnen vilket får mig att lyfta lite på ögonbrynet.

"Jag försöker sluta" yttrar han med ett kort skratt och jag instämmer kort på skrattet samtidigt som jag långsamt blåser ut röken. "Känns onödigt" yttrar jag lugnt och tar ett nytt bloss och han möter min blick.

"Att sluta?" frågar han nyfiket och jag hummar tyst och ställer mig med armbågarna lutande på broräcket då vi påväg från centrum passerar bron som jag så många gånger passerat.

"Jag antar att du gör det pågrund av hur skadligt det är menar jag.." får jag fram med en tankspridd röst och uppfattar hans instämmande hummande i bakgrunden och jag nickar och snurrar ciggen mellan fingrarna.

"Men jag menar, allt är ju skadligt. Det här till exempel.." yttrar jag lugnt och pekar på hans tomma ringfinger där spåret av en ring är tydligt och han rynkar lite på pannan. "Du har varit gift, eller åtminstone förlovad, och eftersom den inte är kvar så antar jag att det gick åt helvete, som det ju ofta gör när det kommer till kärlek" konstaterar jag lugnt och han ser stillsamt på mig men förblir tyst.

"Den här, visst den kan döda mig, men den kan inte lämna mig. Den kan inte förstöra platser, minnen och personer. Den kan till och med göra det lite lite bättre i sina stunder.." yttrar jag lugnt och ser menande på ciggen innan jag tar ännu ett djupt bloss.

"Vart kommer du ifrån?" frågar han efter att ha varit tyst en lång stund och jag sänder honom ett kort ögonkast innan jag förstrött sparkar ner en sten i vattnet under oss och möter hans blick.

"Bredäng" svarar jag sedan lugnt och han nickar och lägger huvudet aningen på sned.

"But there was a girl" mumlar han mer för sig själv men jag uppfattar hans mummel och hummar konstaterande. "There was a girl and there was her older brother" yttrar jag tyst och han ser aningen förvånat på mig vilket får mig att släppa ciggen på marken, stampa på den och möta hans blick i ett kort ögonblick.

"Och jag kommer aldrig återvända dit, end of story" yttrar jag enkelt innan jag börjar gå och snart hör hans steg som följer efter mig.

"Min bil står här" yttrar han då vårt samtal uppenbart är över och jag hummar tyst.

"Måste ändå hämta Saga" yttrar jag lugnt och ser på honom varpå han nickar och ler svagt för sig själv.

"Hon är söt, väldigt lik dig" yttrar han lugnt och jag hummar tyst och rycker på axlarna. "Vore konstigt annars" yttrar jag lugnt och när han ler snett så rättar mig snabbt.

"Att vi är lika menar jag" förtydligar jag och han skrattar lågt och nickar. "Eftersom ni är syskon.." fortsätter han nästan med en undrande ton och jag nickar. "Mm"

Och det är som att båda förstår att konversationen är över för med ett litet leende låser han upp sin bil och vinkar tafatt med ena handen innan han stänger dörren om sig och jag följer bilen med blicken när han kör iväg innan jag suckande fortsätter att gå.

Som ingenting.