112 // foscar

fourteen

Jag lutar mig avslappnat mot broräcket och håller utkik efter Oscars bil. Eller rättare sagt, jag anstränger mig för att se avslappnad ut när jag egentligen är påväg att ångra mig och gå hem igen varannan minut.

När hans bil slutligen svänger upp på parkeringen så försöker jag spela cool och går nästan onödigt långsamt bort mot bilen och hoppar in.

"Hej" yttrar han lugnt och ler varmt och jag möter hans blick samtidigt som jag knäpper fast bältet. "Hej" svarar jag lugnt och sänder honom ett snett leende.

"Jag hoppas att du inte är vegetarian eller allergisk mot något speciellt för jag har planerat oxfilé till middag" yttrar han vänligt och jag hör på hans röst hur mycket han ser fram emot det här vilket får mig att släppa lite på min akt. Jag behöver inte spela cool, för en kväll kan jag faktiskt försöka att bara ha det trevligt, - för Oscars skull.

"Det låter bra" mumlar jag bara lugnt och sänder honom en kort blick och ler svagt vilket han snabbt besvarar.

När vi tjugo minuter senare kliver in innanför hans ytterdörr och han tar min jacka och hänger upp den så ler jag aningen generat och blir stelt stående i hallen trots att jag redan varit här en gång.

"Rött eller vitt?" Frågar han lugnt och ställer fram två vinglas på bardisken och jag möter hans blick och lägger huvudet lite på sned "rött".

Jag passar på att spana in honom medan han fyller våra glas med rödvin och tar sedan tacksamt emot glaset och smakar lugnt.

"Köttet är klart men vi måste vänta lite på potatisgratängen" förklarar han medan han sätter på ugnen och jag nickar och sveper med blicken över hans rygg, rumpa och ben när han står med ryggen mot mig. Han är snygg, - det kan jag lätt konstatera utan att det behöver betyda något.

"GMU?" Frågar jag lugnt då jag får syn på hans diplom på väggen och han hummar lugnt och betraktar det medan han dricker en stor klunk av vinet. "Mmm efter gymnasiet så visste jag först inte riktigt vad jag ville göra så jag la tre månader på gmu. Men jag är väldigt glad att jag gjorde det såhär i efterhand" berättar han och jag dricker av mitt vin medan jag lyssnar och känner hur alkoholen får mig att slappna av och bli lite påverkad och därför mer lugn och framåt.

"Du vet så mycket om mig men jag vet ingenting om dig, det kan jag tycka är lite orättvist" yttrar jag något skämtsamt och han ser på mig och häller upp mer vin i mitt glas utan att jag bett om det.

"Vad vill du veta då?" Frågar han lugnt och flyttar sig lite närmare och ställer sig lutad mot bardisken bredvid mig där jag sitter på barstolen.

"Hur gammal är du?" Frågar jag nyfiket och smuttar på vinet. "Jag fyller 25" svarar han och jag lyfter lite på ögonbrynen och hummar tyst vilket får honom att le och betrakta mig lugnt.

"Vet du vad?" Frågar han efter en stunds tystnad och lite intensiv ögonkontakt. "Vadå?" Svarar jag tyst och märker hur han närmar sig lite.

"Jag hade kunnat kyssa dig nu"