112 // foscar

thirteen

"Oscar" mumlar Saga medan hon sitter på golvet och leker med sina klossar och jag suckar lågt där jag ligger på sängen. "Nej Saga, inte oscar" mumlar jag tyst och ser hur hon lyser upp av att höra namnet.

"Oscar" yttrar hon igen och ser på mig med en glad blick och jag suckar lågt och skakar på huvudet. "Nej hjärtat.." mumlar jag tyst och tar min telefon och går ut på balkongen där jag ringer Oscar som snabbt svarar.

"Felix hej! Jag tänkte precis ringa dig..."

"Oscar du måste sluta" avbryter jag och han tystnar förvånat vilket får mig att sucka. "Du måste sluta ringa, smsa...vi känner inte ens varandra" ytyrae jag suckande och sätter mig på räcket så att benen dinglar i luften.

"Men jag vill lära känna dig" svarar han efter en stunds tystnad och jag suckar lågt och tittar ner på gatan trots att höjden ger mig svindel.

"Kom hem till mig på middag, en middag och sen lämnar jag dig ifred" yttrar han lugnt efter en stund och jag lyfter lite på ögonbrynen och himlar lite med ögonen.

"Det är utpressning" muttrar jag surt och han skrattar lågt vilket mot min vilja får mig att le. "Kalla det vad du vill, jag kallar det för trerätters hemma hos mig, bara du och jag" svarar han lugnt och jag suckar överdrivet högt trots att jag i verkligheten kämpar mot leendet.

"Okej fine, EN middag" utbrister jag till slut besegrat och han skrattar lågt. "Bra, då ses vi ikväll, jag hämtar dig klockan fem vid bron!" yttrar han lugnt innan han lägger på och jag stirrar chockat på telefonen. "Ikväll?" mumlar jag för mig och skakar lite på huvudet för mig själv medan jag går tillbaka in till Saga.

"Hjärtat mitt, du ska få vara hos Hugo ikväll" yttrar jag lugnt och ler svagt då hon lyser upp. Hugo är en kompis hon träffat i lekparken och jag har god kontakt med hans familj men brukar undvika att låta henne vara där allt för mycket då jag inte vill avslöja något om vår situation.

Men ikväll blir det ett speciellt tillfälle.