112 // foscar

twenty

Jag ligger i sängen med telefonen i handen och går hela tiden in på vår konversation. Men för varje gång jag gör det så klickar jag mig snabbt ur och lägger ner telefonen på madrassen. Bara sekunder senare ligger jag dock där stirrandes på mitt senaste sms som han läst men inte svarat på.

Frustrerat slår jag näven i madrassen och stirrar suckandes upp i taket. Jag hatar att bli såhär. Att bli såhär beroende av hans ynka lilla svar. Men jag avskyr att jag lät mig själv falla för hans ord och faktiskt ta en risk för att sedan få det här tilllbaka - absolut tystnad. Inte för att jag förväntat mig ett förhållande, absolut inte. Men uppenbarligen finns det intresse från bådas håll då det började med en kyss och slutade med fantastiskt sex.

Så med en suck tar jag upp telefonen för att ta tillbaka kontrollen.

"Kan vi mötas vid bron ikväll?" Frågar jag i luren då han svarar och han svarar lika vänligt som vanligt men irritationen gror inuti mig vilket får mig att bittert muttra något till svar och sedan lägga på i örat på honom.

Några timmar senare så står jag och trampar med fötterna för att hålla värmen och när jag ser hans bil så biter jag ihop käkarna och försöker trigga igång irritationen inom mig. Försöker ta tillbaka kontrollen.

Jag hoppar in i hans bil och undviker hans blick utan smäller bara hårt igen bildörren och kan i ögonvrån se hur han betraktar mig.

"Du är arg" konstaterar han lugnt och jag fnyser till och himlar lätt med ögonen "klart som fan jag är arg" muttrar jag surt fram och han lyfter lite på ögonbrynen och hummar tyst.

"Förlåt, men du är så sexig så det är svårt att koncentrera sig" yttrar han med en låg röst och jag sätter nästan andan i halsen och kan inte låta bli att möta hans blick.

Och genom att bara yttra en simpel mening så har han tagit tillbaka kontrollen och jag knäpper suckandes fast bältet.

"Kan vi åka hem till dig?" Frågar jag enkelt och han ler snett och startar bilen direkt. "Absolut"